Rödluvans dilemma - #50

Under medeltiden ansågs lust vara en synd, och tron på arvsynden var en reell sanning. Kyrkan behövde hävda sin makt under det stora tumult som rådde under 1600-talet, innan upplysningstiden. Kyrkan, vilken hade tolkningsföreträde, var i kris. Reformationen, krig, vetenskapliga framsteg och möten med "nya" världar genom kolonialism skiftade synen på naturen och människan. Efter den mest intensiva perioden av häxprocesser och under den tid då Isaac Newton formulerade sina vetenskapliga teorier, nedtecknade Jean Perrault Gåsmors sagor.

Hur fantasifulla sagorna än är, fyller de en symbolisk funktion. De skulle berätta om hur världen var beskaffad. Om en poetisk tolkning tillåts: "I lögnen döljer sig en djupare sanning"

Bruno Bettelheim beskriver ur ett psykoanalytiskt perspektiv i boken Sagans förtrollade värld hur barn tilltalas av sagans form och dess förlösande kraft. Han utgår ifrån de klassiska folksagorna, som ofta vill berätta något sedelärande. Folksagorna har rötter i en lång berättartradition och har utvecklats och förändrats över tid och genom geografisk förflyttning. När samhällen förändras, förändras även sagorna. (I vissa fall har dock sagorna fixerats - i exempelvis Disneys versioner).

Jag har funderat kring varningssagan Rödluvan. Vi känner alla till historien om hur en oskyldig och naiv flicka låter sig luras av den glupska vargen, och blir uppäten tillsammans med mormodern.

 I Gåsmors sagor (1697) kan man läsa följande sensmoral:

Av detta kan man lära de unga,
Särskilt av kvinnokön
Den som är skapad fin och skön,
Gör mycket orätt i att lyss till var mans tunga
Och att det ej är underligt,
Att vargen slukar dem kvickt.
Jag säger varg, ity att vargar
Är inte alla av ett kött:
En sort är hövisk, talar sött
Och varken tjuter eller sargar
Men har ett sätt som ej förargar
Att sjunga den förföljas lov
In i den skönas hus och hennes sängalkov.
Av vargar är han värst och alla känner vådan
Av unga flickors möte med en sådan (sv. Övers. 1955)

Jack Zipes skriver följande i boken Saga och samhälle:

Medan det inte finns något tvivel om att Perrault var noga med att inte såra överklassens smak, är det diskutabelt om han verkligen behöll de folkliga kvaliteterna, för han förvanskade totalt varningssagans perspektiv och innebörd.

Det handlar i Perraults nedtecknade version om att det är unga flickor som bär ansvaret. Det vill säga, att det är flickor som måste akta sig för faran. Detta är ett resonemang som vi är alltför väl bekanta med, ännu i vår tid. Berättelsen om Rödluvan hade en annan funktion och betydelse innan Perrault skrev ned den. Zipes förklarar att den tidigare folkliga versionen handlade om hur unga flickor kom att ersätta mormödrar i fråga om arbetskraft, den tidigare versionen beskrev ett slags generationsskifte. Det var i denna version aldrig frågan om att skuldbelägga flickor. Istället skulle de visa sig dugliga att överta arbetsbördan från mormodern genom ett rituellt mönster. I tidigare versioner handlar det snarare om flickans styrka, än hennes svaghet. Intressant nog skriver Zipes att flickan möter en varulv (en människa som kan förvandlas till varg) och att det är flickan som äter av mormoderns kött och dricker hennes blod.

Denna folkliga saga ger uttryck för en slags förståelse mellan människa och natur. Den gräns vi människor sätter upp mellan civilisation och det vilda är ibland något vi överträder, då den inte är absolut.

Jessie Willcox Smith 1911

Är vargen fortfarande en gångbar sagogestalt för fara?
Vargen i barnlitteratur är en intressant gestalt. Den är en lekande djävul som är listig, stark, världsvan och belevad. Samtidigt är den svekfull och omättlig.

Så hur väl fungerar denna klassiska saga i en tid då vi har förlorat vår syn på världen som god? Hur ska vi tolka denna saga nu när vi vuxna motvilligt har antagit "förövarens blick"? Kan sagan utvecklas för att lära barn att akta sig för den illistiga vargen, men inte känna skuld och skam?

Är det en omöjlig ekvation att lära barn att inte misstro främlingar, men undvika att bli offer för förövaren? Främling eller ej. Vi vill ju skydda våra barn, men inte skada deras förmåga till tillit andra människor. För det får inte bli som med Peter och vargen...