söndag 23 februari 2014

Medielek, mediepyssel och interaktion

För barn har medier en stor roll för leken. Så tror jag att de har varit länge, även om medierna har förändrats över tid. Min farmor berättade att när hon var barn på 1920-talet var Åhlén- och Holmkatalogen källa till stor underhållning. Förmodligen utgjorde den också inspiration till fantasi och lek. Farmor hade också möjlighet att lyssna på radio eller läsa en dagstidning någon gång ibland.

Utbudet idag, nästan 100 år senare, är ett helt annat. Mina barn, födda på 00-talet, använder många olika medier. De ser på film, tittar på teve, läser tidningar, lyssnar på lyssnasagor, spelar tevespel och använder appar på läsplattor. Bland annat. Något annat mina barn gör mycket är: leker. Någon skulle kanske säga att barns lek blir lidande av alla intryck de får via olika medier . Att de inte får möjlighet att tänka och fantisera själva. Men min bestämda uppfattning är att det är precis tvärtom. Barnens mediekonsumtion blir inspiration till lek. Intrycken transformeras och blir till delar i deras egen fantasilek. I större barngrupper, så som på min arbetsplats, ser jag ofta exempel på när mediernas utbud blir en gemensam plattform för barnen i leken.

Medierådet skriver i sin publikation  "Småungar och medier 2012/2013" (2013) att Bolibompa och Barnkanalen har en särställning vad gäller små barns (0-8 år) tevetittande.  Bolibompa har länge interagerat med sina tittare, som länge har haft möjlighet att skicka teckningar till programmet. Alla de idag aktiva programledarna har ett fint tilltal till sin publik och min upplevelse är att de alla inbjuder till interaktion på ett eller annat sätt. De hänvisar exempelvis till den ständigt uppdaterade "Bolibompawebben".

Den programledare som i min mening känns allra mest uppdaterad är Ylva Hällen. Hennes program Minimello har länge interagerat med barnen och till exempel gjort dem delaktiga genom att inskickade figurer är aktörer i programmet.  Ylva Hällen står även bakom den inramning till filmer och inslag på lördagar som kallas för "Superlördag". Varje "Superlördag" har ett tema kopplat till populärkultur. I lördags var temat data- och tevespel. Hällen mixar det som redan är känt för barnen med nytt stoff. Genom samtal med en expert på temat (påfallande ofta en kvinna) erbjuds nya populärkulturella kunskaper och uttryck som inspiration till barnens lek och egen kultur. l lördags visade Ylva Hällen och experten Angelica Norgren pärlplattor, garnbollar och annat inspirerat av spel och spelkaraktärer: MediepysseI!

l "Superlördag" finns ett inslag där Hällen varje vecka löser ett uppdrag tillsammans med barnen . Där finns ett fint tilltal till barnen som experter, användning av digitala medier för interaktion med barnen, samt ett tydligt interkulturellt förhållningssätt. Det är fantastiskt imponerande! Och det är märkligt att Ylva Hällen inte fått större uppmärksamhet för sitt fenomenala och genomtänkta program. 

Bild: svt.se


lördag 8 februari 2014

"Det är klart att nånting måste dom ju vara bättre på"

Under hösten 2013 genomförde jag en intervjustudie  med fem förskollärare och fem barnskötare. Studien visade att det finns starka diskurser (det vill säga sätt att se på världen) inom förskolan som institution. Det visade sig genom att informanterna uttalade sig på likartat sätt, trots att de arbetade på olika enheter.

Jag tittade på mitt material med hjälp av den franske filosofen Michel Foucaults tankar om makt. Det här inläggets rubrik är ett citat av en barnskötare som deltog i studien. Det är också titeln på min uppsats. Studien visade att det finns maktuttryck mellan yrkesgrupperna. Samtidigt är tanken om arbetslag stark, och goda relationer mellan pedagogerna är viktiga. Ingen vill (eller tillåts) sticka ut.  Det betyder i praktiken att pedagogers fulla potential och specifika kunskaper inte alltid utnyttjas till fullo.

Om du är nyfiken på att läsa mer om makt och relationer mellan yrkesgrupperna i förskolan är du varmt välkommen att läsa min uppsats här

Jag tyckte att det var fantastiskt roligt att samtala med de öppenhjärtiga informanterna. Och det var minst lika roligt att fundera vidare kring och analysera deras utsagor. Att göra studier av liknande slag är något jag gärna skulle göra igen. Vem vet. Kanske blir det så någon gång.