Förskolan vilar på demokratins grund - #99

Förskolan ska ta till vara och utveckla barnens förmåga till ansvarskänsla och social handlingsberedskap, så att solidaritet och tolerans tidigt grundläggs.

Förskolan ska uppmuntra och stärka barnens medkänsla och inlevelse i  andra människors situation. Verksamheten ska syfta till att barnens förmåga till empati och omtanke om andra utvecklas, liksom öppenhet och respekt för skillnader i människors uppfattningar och levnadssätt

Förskolan ska vara öppen för skilda uppfattningar och uppmuntra att de förs fram,

Varje barn ska ges möjlighet att bilda sig egna uppfattningar och göra val utifrån de egna förutsättningar

Barnen ska få möjligheter att utveckla sin förmåga att iaktta och reflektera. Förskolan ska vara en levande social och kulturell miljö som stimulerar barnen att ta initiativ och som utvecklar deras sociala och kommunikativa kompetens.

(ur Läroplan för förskolan 1998/2010)

Det är inget litet ansvarsuppdrag vi har i förskolan... Men hur gör vi då, för att arbeta mot dessa ambitiösa, men viktiga mål?

Jag arbetar med de allra yngsta barnen på förskolan:  ett- och tvååringarna. Det är viktigt att börja förmedla värden kring solidaritet och medmänsklighet redan från början. När gruppen formas är det viktigt att pedagogerna finns med, handleder och samtalar med barnen direkt kopplat till konkreta situationer. Pedagogernas förhållningssätt är av stor vikt. Om en grupp formas där empati och omtanke finns med i vardagen tror jag att vi skapar en bra grund att bygga vidare på. 

Interkulturellt förhållningssätt - #82

Förskolan är en social arena, som möjliggör möten mellan människor. Där sker ett stort antal möten varje dag mellan människor med olika bakgrund och olika livssituation.Vi som arbetar i förskolan måste se de möjligheter som finns i att vi är olika och låta det berika tillvaron. Vi måste därför ha ett interkulturellt förhållningssätt, och utgå ifrån att alla människor har sin egen, unika hemkultur. Interkulturalitet syftar just till att olika kulturer möts.

Bild: Stina Wirsén

Förskolan ska uppmuntra och stärka barnens medkänsla och inlevelse i  andra människors situation. Verksamheten ska präglas av omsorg om individens välbefinnande och utveckling. Verksamheten ska syfta till att barnens förmåga till empati och omtanke om andra utvecklas, liksom öppenhet och respekt för skillnader i människors uppfattningar och levnadssätt.

Ur Läroplan för förskolan 1998/2010

 

 

Vad är normalt? - #33

Vi har mängder av normer att förhålla oss till i vårt dagliga liv. Dessa normer är först och främst förväntningar (från omvärlden) om hur vi bör bete oss. Normerna kan både begränsa och möjliggöra för oss. De kan begränsa oss genom att de talar om för oss vad som är anses vara okej att säga, göra, ha på sig och så vidare i ett visst sammanhang. De styr således vårt handlande. Men de kan samtidigt hjälpa oss att få en föreställning om vilka vi är, och de kan ge oss möjligheter att känna gemenskap med andra. Men om man inte upplever att man känner igen sig inom ramen för de dominanta normerna i samhället kan det ge en känsla av att exkluderas (känna sig utestängd).

Normer är konstruktioner som kan kan förändras, men det tar tid. Vad som anses vara normalt kan vara olika, beroende på i vilket sammanhang man befinner sig. Något som är normalt i ett visst sammanhang kan anses vara avvikande beteende i ett annat.  Normerna  finns inte bara i vårt handlande och görande, de finns och förstärks också i samhällsstrukturer av olika slag. 

I förskolans läroplan finns ett helt avsnitt (2.1) som behandlar Normer och värden: ”Förskolan ska aktivt och medvetet påverka och stimulera barnen att utveckla förståelse för vårt samhälles gemensamma demokratiska värderingar (…)”. Förskolan ska ” lyfta fram och problematisera etiska dilemman och livsfrågor”. Den ska också ”göra barnen uppmärksamma på att människor kan ha olika attityder och värderingar som styr deras synpunkter och handlande”. 

Hela förskolans uppdrag vilar på de normer och värden som förmedlas till barnen genom vad vi säger och gör. Därför krävs det att vi som arbetar i förskolan diskuterar vad vi menar med olika begrepp, att vi diskuterar dilemman och vågar ifrågasätta det vi ibland tar förgivet hos oss själva och andra. Det är extremt viktigt ur ett barnperspektiv. Vi får inte förutsätta att alla är som oss själva.

"Diverse cultures riches" - #19

CBK, Centrum för barnkulturforsknings, har idag startat igång sitt årliga symposium. Det har varit en inspirerande första dag. Årets tema är  

Synas, höras, finnas – plats för barnkultur!

Jag tänker inte summera dagen utan stannar upp vid temat "representation", utifrån den första talaren, skådespelerskan, regissören och konstnärlig ledare på Tyst teater, Josette Bushell Mingo. Ni som inte var där missade en stor upplevelse. Tala om att kunna leverera! Mingo talade med kraft och en god portion humor. Det var i det närmsta ett brandtal!

Josette Bushell Mingo talade bland annat om flerspråkighet. Hon genomförde sin föreläsning i huvudsak på engelska, men den hade inslag av både svenska och teckenspråk. Att fler språk berikar blev tydligt. (Kanske hade hon en pedagogisk baktanke?)

Mina tankar vandrade iväg och jag började fundera kring huruvida barnkultur skulle kunna tolkas vara flerspråkig. Barn förstår att prata på ett sätt med varandra, och på ett sätt med vuxna. Det är en social kompetens jag kan sakna hos vuxna. De kanske tror att de talar "med barn på barns vis" men istället blir de bara "barnsliga".

Mingo talade välformulerat om vikten av konst. Dels kring att det är viktigt att barn får möta olika uttryck, men även kring vikten av att uppleva igenkänning.

Hon talade också om barns rätt att bli sedda för dem de är. Det vill säga om deras rätt att bli rättvist representerade. Bilder av exempelvis samer, färgade eller romer (för att ge några exempel) det blir ofta stereotypa gestaltningar eller rentav karikatyrer? Är man en del av de grupper i befolkningen som inte upplever eller ser problem, så förringas de som faktiskt blir orättvist behandlade. Hur ska vi kunna fostra våra barn till välmenande och toleranta individer om vi inte erkänner våra olikheter? Det handlar som jag ser det, om ett synliggörande av barnkulturen i alla dess skiftningar. Mingo understryker det vuxna ansvaret när vi skapar kultur för barn.

Konsten knyter samman personer, den skapar fokus och den tränar våra kognitiva förmågor, menade Mingo. I konsten finns olika perspektiv som kan utmana och bekräfta, förskjuta och sammanföra olika idéer. Det är en av det verkligt stora vinsterna med konsten: Den berikar! På samma sätt som fler språk berikar, så blir mötet med flera olika uttryck till intryck som berikar barnen, Det ger dem goda förutsättningar att möta en värld fylld av olika föreställningar och kulturella referenser.

Detta är anledningen till att vi  måste erbjuda barn konst. De behöver möta konst, och mötas i en konstrik värld. Det bidrar inte bara till ett mer kritiskt tänkande, utan bäddar också för en större tolerans till det som skiljer sig från dem själva. Med den beredskapen kan de möta olikheter med nyfikenhet i stället för med skräck.

"Be inspired by diversity"

Litteraturkanon i förskolan - #6

Idag gick jag igenom utbudet av barnböcker på min arbetsplats. Det var inte särskilt upplyftande. Böckerna var gamla, slitna och få. Gamla böcker är förstås inte dåliga per definition. Men i många av de böcker jag fann var bilderna så fruktansvärt fula och innehållet gammalmodigt. Som tur är - men kanske bidragande orsak till att lite resurser hittills lagts på böcker  - så ligger min arbetsplats granne med ett bibliotek| som nyttjas flitigt av alla barngrupper.

Bibliotek är verkligen fina samhällsresurser. Det lokala biblioteket är litet, men utbudet av böcker är ändå stort och bibliotekarierna är kunniga och hjälpsamma. Det är så fantastiskt. Och gratis!

Men min arbetsplats utbud av böcker ska ändå uppdateras och inköp ska göras (även om vi kommer att fortsätta besöka det lokala biblioteket.) Jag menar att det måste finnas ett vettigt grundutbud. Vid inköpen ska hänsyn tas utifrån olika perspektiv, exempelvis likabehandling, interkulturalitet, normkritik etc.

Vilken / vilka böcker tycker du ska finnas i en litteraturkanon i förskolan?