Vad menar vi egentligen när vi talar om kultur? Jag tänker att vi lite slentrianmässigt tror oss förstå begreppet kultur. Men i bland kan det bli förvirrande, eftersom begreppet innefattar flera olika aspekter. Om vi ständigt talar om kultur i allmänna ordalag är det inte särskilt märkligt att människor kan uppfatta kultur vara flummigt.
Jag tycker att kultur är viktigt. När jag talar om kultur syftar
jag oftast på begreppet ur den estetiska betydelsen. Det är den vanligaste förståelsen
av begreppet hos människor i allmänhet. Tänk bara på kulturnyheter,
kultursidor och kulturarbetare. Underförstått handlar det i första
hand om de klassiska konstarterna. Vi kopplar konst till olika former av bildskapande,
teater, musik och dans.
Kultur kan även förstås i relation till grupper av personer
eller folk. Vi kan tala om olika kulturer eller skilda kulturella bakgrunder.
Kultur får då betydelsen av att se på hur folk lever och verkar. "Varför
gör de som de gör?" Det innebär således att kultur också kan förstås ur en
antropologisk aspekt. Men det behöver inte röra sig exklusivt om etnicitet. Det
kan också handla om språk, sedvänjor och traditioner. "Varför dansar
människor runt granen på julen och runt stången på midsommar?"
Jag är fascinerad av fenomenet med subkulturer. Alltså undergrupperingar
inom ett samhälle, där personer söker sig till varandra för att dela
erfarenheter, värderingar eller visioner och missioner. Kanske handlar det om ett
gemensamt musikintresse i grunden, som utvecklas till ett intresse för en
klädstil och skapar normer särpräglade för gruppen. Medievetaren Jostein
Gripsrud definierar kultur som ett gemensamt kodsystem, att man kommunicerar
med samma medel och uttryck.
I denna betydelse ställs kulturer mot andra kulturer.
Under min tonårstid fanns till exempel det klassiska exemplet med "syntare
mot hårdrockare".
Oavsett om man talar om bakteriekulturer i filmjölk eller
konstnärliga uttryck i afrikansk dans så har ordet kultur sitt ursprung i ordet
odling. Jag tänker att det är fruktsamt att återvända till detta ursprungliga,
istället för att - som vi ofta gör - ställa kultur mot natur. Det gäller i
synnerhet när vi tänker kultur som kopplat till samhällen. Att odla tänker jag
betyder att förädla naturen (såväl den inre som den yttre). Det handlar om en
progressiv rörelse där vi vill förstå och förbättra oss själva som individer, såväl
som folk i en gemensamhet.
Kultur kan verka motsägelsefullt om man å ena sidan tänker
att kultur är en rörelse framåt, inte minst i konsten, men även inom
samhällsutvecklingen. Å andra sidan kan kultur handla om ett arv, ett
kulturarv, det vill säga ett bevarande av ting, platser och värderingar, och
således en rörelse bakåt. Utifrån denna paradox definierar vi oss själva som
människor. Vi behöver förståelse för och en känsla av varifrån vi kommer.
Vi behöver se vår plats i historien. Samtidigt
är det något vi rör oss ifrån.
Kanske det är därför jag är så förtjust i Johan Fornäs
(professor i Medie- och kommunikationsvetenskap) definition av kultur som "meningsskapande
praktiker", där de estetiska och antropologiska aspekterna sammanförs.
Barnkultur är ett tvärvetenskapligt ämne, som inbegriper
kulturbegreppet i en oerhört vid bemärkelse. Jag menar att det är därför som vi
bör intressera oss för barns kulturella intryck och uttryck. Barnsyn handlar i
förlängningen om människosyn i stort, oavsett om vi har ett särskilt intresse
för barn eller ej.
Jag kan med fördel
rekommendera både Jostein Gripsruds bok Mediekultur och mediesamhälle
och Johan Fornäs bok Kultur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar