Olika möjligheter eller samma möjligheter? Om normkritik i förskolan - #44

Förskolan ska motverka traditionella könsmönster och könsroller (LpFö 1998/2010)

Vad menas egentligen med "traditionella könsmönster och könsroller"? Hur är det tänkt att dessa ska motverkas? Tolkningsmöjligheterna kring vad det egentligen är som ingår i vårt uppdrag i förskolan, är många.

Varje förskola väljer själv hur uppdraget ska genomföras i praktiken. För att det överhuvudtaget ska vara möjligt krävs samsyn. Det krävs att vi som arbetar i förskolan blir medvetna om, och synliggör hur vi har det idag, och hur vi vill ha det. Det krävs också att vi diskuterar och funderar kring hur vi ska kunna nå dit.

Sedan i slutet av 1990-talet har man i förskolan använt begreppet genuspedagogik, och arbetat för att öka jämställdheten mellan pojkar och flickor. Från början handlade genusarbetet framförallt om så kallad kompensatorisk pedagogik. Man kunde till exempel uppmuntra flickor att "ta för sig mer", medan pojkarna uppmuntrades att vara hjälpsamma och samarbeta. Den kompensatoriska pedagogiken utgick ifrån stereotypa sätt att se på pojkar och flickor (fastän det kanske inte alltid såg ut så i praktiken). Den gick ut på att det var barnen som skulle förändras. Försiktiga barn skulle bli mer utåtriktade och vice versa.  

Ett annat sätt att se på genus är genom så kallad toleranspedagogik. Denna ide bygger på tolerans och acceptans av det som är avvikande. Toleranspedagogiken utgår ofta från en heteronormativitet, och förutsätter att "den andre", den som inte tillhör normen, finns någon annanstans än där man själv befinner sig.  

Idag pratar man snarare om normkritisk pedagogik eller normkritiskt förhållningssätt. Man kan också som förskolläraren och doktorn i pedagogik,  Klara Dolk, tala om en komplicerande genuspedagogik. Detta förhållningssätt handlar om att se könskonstruktioner som komplexa och ständigt pågående processer. Det handlar om att vara medveten om att vi ständigt påverkas av en mängd normer.

Med hjälp av detta förhållningssätt riktar vi blicken mot oss själva och mot de normer som påverkar oss som pedagoger. Förhållningssättet hjälper oss att se hur våra val påverkar andra människors möjligheter. Utifrån ett normkritiskt förhållningssätt handlar det inte bara om att förhålla sig till kategorin kön - det är också viktigt att se på hur andra maktordningar samverkar och påverkar hur vi ser på olika situationer beroende på vem som deltar och vilka kategorier hen tillhör (exempelvis ålder, klass, sexualitet etc.). Alla flickor är inte lika. Alla pojkar är inte lika. Ett sådant perspektiv kallas intersektionellt.

Christian Eidevald, förskollärare och forskare i barn- och ungdomsvetenskap, menar apropå detta att vi behöver fundera över om vi anser att flickor och pojkar ska ges olika möjligheter utifrån att de är olika, eller om vi ska ge flickor och pojkar samma möjligheter, eller om enskilda individer ska ges olika möjligheter, utifrån att de just är olika individer?

Bild: Lotta Sjöberg, lånad från www.lararnasnyheter.se

 Den stora utmaningen är att låta varje person få forma sitt liv som hen vill, oavsett om det handlar om traditionella sätt eller alternativa sätt att vara (utifrån de föreställningar vi har om flickor och pojkar). Vi måste våga ifrågasätta kategorier, ord som vi säger av gammal vana, och våra egna värderingar.

Om vi som pedagoger försköker att skapa möjligheter för barn att uttrycka och positioner sig själva på olika sätt - oavsett om barnet är en "hon" eller en "han" eller bestämmer sig för att vara något annat - finns det potential för att utmana normer och skapa nya möjligheter (Klara Dolk)

Normer är konstruerade. Alla är med och skapar och utmanar dem. I och med att de är skapade, kan de också förändras. Men det kan ta tid....

Imorgon kommer lite tips på litteratur som rör normkritiska förhållningssätt.