Livet är fullt av möten. Ofta är de flyktiga: En fråga till någon i mataffären. Ett par ord till någon på bussen. Andra möten utvecklas till relationer. Det kan handla om ytliga bekantskaper eller djupare, mer personliga, relationer. Vissa relationer förändras över tid.
Idag hade jag ett givande samtal med @annklarsson över Twitter kring relationsskapande i förskolan. Många barn går i förskola från ett till fem års ålder. I förskolan finns alltså goda möjligheter till varaktiga och djupa relationer. Men hur tar vi tillvara på dessa möjligheter? Hur medvetet arbetar vi med relationer? Och hur hänger det samman med vårt uppdrag?
Förskolans läroplan (och därför vårt uppdrag) utgår från ett socio-kulturellt perspektiv. Det vill säga, utgångspunkten är att lärande sker i sociala sammanhang. Goda relationer är alltså grunden till allt vi gör i förskolan och det är därför viktigt för oss att förhålla oss till i såväl omsorgsuppdraget, som i lärandeuppdraget.
An interpersonal process is transformed into an intrapersonal one. Every function in the child's cultural development appears twice: first on the social level and later, on the individual level; first between people (interpsychological), and then inside the child (intrapsychological)
Om barngrupperna i förskolan blir för stora tänker jag att det blir svårt att fördjupa och stärka relationerna. Jag tänker mig att det kan bli allt för många personer för barnen att förhålla sig till./Vygotskij 1978
Vi pratar ofta om samspel i förskolan. Med all rätt. Men vi bör reflektera över relationernas betydelse för samspelets kvalitet. Goda relationer tänker jag ger trygghet, och trygga barn blir lärande barn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar