I veckan som var hade jag förmånen att få vara observatör på en förskola. Syftet var att titta på pedagogernas förhållningssätt gentemot barnen. Pedagogerna på den aktuella förskolan hade verkligen ett respektfullt bemötande mot varje barn. De tog sig tid. Lyssnade. Resonerade.
För något år sedan uppmärksammades missförhållanden i bemötandet av barnen på en förskola i Nacka. Jag har läst rapporten kring det fallet. Den visar på ett extremt uselt förhållningssätt, att det har förekommit utfrysning av barn, föräldrar och kollegor, att rasistiska och förnedrande tillmälen har använts, plus en hel del annat.
Idag går fler barn än någonsin i förskola. Många tillbringar från ett års ålder stor del av dagen på förskolan. Förskolan är en social praktik. Möten - mellan barn och vuxna, barnen emellan, och mellan de vuxna - präglar den miljö vi befinner oss i. Samtidigt som antalet barn i förskolan är större än någonsin är bristen stor på utbildad personal. Vid sjukfrånvaro i personalen tvingas man ta in vikarier med skiftande kvalitet. Många har ett fint förhållningssätt, men långtifrån alla. Det finns förstås variationer bland ordinarie personal också, men i ett fast arbetslag finns ändå alltid möjligheter att arbeta med värdegrundsfrågor på lång sikt.
Min poäng är att arbetet i förskolan är komplext, med många relationer att ta hänsyn till. Yrket innebär att hela tiden fundera över sin egen värdegrund, utmana sina föreställningar om världen, vara öppen för förändring, anta ett interkulturellt förhållningssätt där andra människors erfarenheter blir tillgångar och så vidare. Respektfulla möten ger dessutom goda förutsättningar för lärande. En annan viktig del i förskolans uppdrag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar