"Hopp och lek ute!", säger man."Gå ut och få lite färg på dig". Och nej, inte ska man
väl sitta inne framför en skärm hela dagen? Särskilt inte när det är fint
väder. Ni kommer väl ihåg Andreas Ekströms bild i artikeln Varning för barn?
Publicerad 14 januari i Sydsvenska dagbladet
Vi skärmgillare gick ut med Svensk fältflora under
armen. Vi har nära till riktig trollskog, där ljuset är magiskt och fågelsången
aldrig vill upphöra. Barnen samlade kottar som dom kastade i vattnet och mina
associationer gick till de virriga kottkorna i Barbro Lindgrens underbara bok Vems
lilla mössa flyger. Jag tänkte att jag skulle visa barnen hur man gör kor
av kottar och satte några skeva pinnbitar på en grannkotte. Det blev dock inte
någon större wow-effekt hos barnen. Plikttroget såg de på, innan de försvann in
i en egen lek.
Vi var i skogen och hade med oss härligt fika. Barnen hade
en fantastisk lekstund. Det var en magisk lek, där pinnar blev trollstavar. Skogen
var plötsligt befolkad av alver, älvor, svartalfer och troll. En gammal
mossbevuxen ek fick enastående krafter att ladda trollspöna. Trollformler
kastades, det smögs i buskarna och barnen samtalade ivrigt om sina nästa drag.
Inspirationen var hämtad från Harry Potter, Sagan om
ringen, Hungerspelen och till och med Trolltyg i tomteskogen. Barnprogrammet
Barda, där barn lajvar (det vill säga ett rollspel i fantasymiljö, där
barnen är utklädda) gav också inspiration. Barnen lekte medielek och struntade
i mina kottkor.
Lek uppstår inte ur tomma intet, den behöver något att utgå
ifrån. Idag möter barn mängder av berättelser och inspiration från olika håll.
Inte minst från olika typer av medier. Det innebär inte nödvändigtvis att de
måste följa ett "manus", utan de är fria att hämta stoff. Ofta
används förlagan som ett ramverk i medieleken. Det är en ram som anger lekens
förutsättningar och begränsningar. Det fina är sedan förhandlingen mellan
barnen. Deras tolkningar av förlagen jämförs och leken expanderar utanför medieberättelsens
ram.
I dagens lek, användes många källor. Jag kan inte annat än
stolt konstatera att barnen har god lekkompetens.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar