Att dela med sig av sina tankar och perspektiv kan ibland kännas lite väl personligt. Men jag tänker att det är nödvändigt för att vi ska förstå och lära känna varandra. Genom mellanmänskliga dialoger bygger vi relationer och skapar meningsfulla sammanhang.
De erfarenheter vi bär med oss kan skilja sig mycket åt. Då
krävs ett ödmjukt förhållningssätt gentemot varandra. Ett sådant
förhållningssätt kan bidra till att vi känner oss tryggare och vågar dela med
oss mer av våra erfarenheter.
Våra samlade erfarenheter kan forma nya perspektiv och
hjälpa oss att fördjupa våra reflektioner. Om våra erfarenheter skiljer sig
allt för mycket åt kommer vi uppleva att vi inte har något gemensamt. Vi kommer
troligen inte att välja att umgås med varandra.
Sådana relationer tänker jag förekommer ofta i skolklasser
eller på arbetsplatser och liknande. Det vill säga i grupper där medlemmarna
inte själva har valt varandra. Men om vi
ser positivt på varandra och har ett öppenhjärtigt sinne inför varandras
erfarenheter kommer också dessa relationer vidga våra perspektiv.
Nyfikenhet, kreativitet och erfarenhet är viktiga
beståndsdelar i dialog och reflektion. Jag tänker att vi i skolan och förskolan
har ett stort ansvar att skapa ett samtalsklimat där det är tillåtet för alla
deltagare att tänka, tycka och reflektera på egna, personliga sätt. För barn
och elever måste det finnas möjligheter att "tänka utanför lådan".
Kreativitet och nyfikenhet måste få vara samtalens drivkraft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar