Att "fler språk berikar varandra " är ett av mina
mantran, det har ni vid det här laget säkert laget märket till. För språk är
inte alltid bara glosor som har absolut samma betydelse på ett annat språk.
Språket är kulturbärare och innehåller uttryck som är kodade.
Att vara bekant med dessa uttryck eller koder ger därför en känsla av samhörighet.
Jag vill passa på att slå ett slag för teckenspråket. Jag
själv behärskar endast lite stödtecken, men det har varit tillräckligt för att
ge mig ett extra verktyg då jag har arbetat med barn som har haft
svårigheter med att utveckla ett verbalt språk. Jag kan således ingen grammatik och är inte heller bevandrad i dövkulturen.
Dessa stödtecken har visat sig vara praktiskt då jag använde det med
mina egna barn när de ännu var mycket unga. När barnen ännu inte kunde tala så har
de ändå förmåga att med några enkla tecken förmedla sig. Tvärtom vad många
skulle kunna föreställa sig så hämmade det inte den verbala utvecklingen. Fler
språk berikar!
När man vill kommunicera utan att störa, har tappat rösten
eller är i en miljö där man som hörande plötslig inte kan höra vad andra säger
på grund av störande ljud, då är teckenspråk till stor nytta.
Som idag när jag hämtade barnen. De visste att jag hade
tappat rösten. Deras uppmärksamhet och närvaro i vår kommunikation var
spännande. Situationen var förstås lite annorlunda men eftersom vi känner varandra så
väl kunde jag med enkla medel (kroppsspråk) och stödtecken göra mig begriplig.
Andra barn såg lite förvånande ut, medan det fanns en glimt i mina barns
ögon, de förstod mig. Som om vi hade ett hemligt språk tillsammans.
Om ni är mer nyfikna på fler tecken kolla Svenskt teckenspråkslexikon (länk här).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar