Ord som valuta - #63

 Ord står emot ord. Eller står ord mot handling? Jag har börjat undra hur den negativa mediebilden av dagens elever påverkar barnen själva? Jag tänker på hur ungas läs- och skrivförmåga utmålas som alltmer usla. Det är knappast kul att vara elev med den mediebilden.

Vårt språk är en konstruktion - en uppfinning. Visserligen är det en av de bästa uppfinningarna, men likväl är det något vi har skapat. Språk är fantastiskt, därför att det är i ständig utveckling, det är något organiskt och levande. Språk är således något vi lär oss. Viljan att kommunicera är däremot en medfödd drift.

Jag funderar om ord är en social valuta. Vi värderar vårt språk - det talade och framför allt det skrivna språket - väldigt högt. Det är påtagligt om man tänker på all kommunikation i exempelvis sociala medier. Lägg därtill informationsflödet i TV, tidningar och reklam. Vi är konstant omringade av text. Vårt samhälle är nerlusat av texter som skriker, vrålar, gastar och slåss om vår uppmärksamhet. Så även om något inte är ristat i sten, så vill vi gärna ha det svart på vitt. När något är satt på pränt har orden en särskild tyngd.

Det gäller alltså att kunna avkoda och behärska text. Vi talar om vikten av att kommunicera i vårt informationssamhälle. Många arbetar med detta skrivande. Ord har en slags magisk kraft. Dels genom att vara poetiskt behagliga, dels genom sin kraft att kunna benämna ting, tankar och känslor. 

De som inte kan uttrycka sig i text blir lätt betraktade som lite korkade. Kanske rentav riskerar ett utanförskap. Det som sker är att ord, text och tal kan verka exkluderande om man själv inte kan uttrycka sig. Det behöver däremot inte betyda att man inte förstår.

Jag tänker på barnen, som håller på att utveckla sin verbala förmåga. Som ännu inte har ett skriftspråk till sitt förfogande. Barns förståelse för orden kan verka begränsad. Vi bekräftar våra barn genom språket: "Hen har ett rik ordförråd" eller "Vi måste träna på hens uttal".

Och så alla larmrapporter om elevers försämrade läs och skrivförmåga.

Jag vill på inget vis ringakta textens och ordens betydelse. Jag vill inte heller förminska vikten av att vill lära våra barn läsa och skriva. Det jag vill sätta fingret på är att vi som sociala varelser förlorar något mycket mer grundläggande än ord, om vi inte ser kommunikation ur ett estetiskt perspektiv.

Vi är alla estetiska varelser. Text handlar inte bara om orden och dess innebörder, eller val av typsnitt. Det blir ibland tomma ord och texter som kränker, fördummar och missförstås. Liksom lögner blir till sanningar om de upprepas, så missbrukas språket. Det kan vara reklamtexter, mäklarjargong eller nyhetsförmedling som urholkar och försvagar språket. Detta är delvis en del av den organiska processen i språkets utveckling, delvis skadar det trovärdighet. Det blir floskler och nonsens, skämt som sårar och vissa ord upplevs som ett skoskav som värker vid varje steg du tar. 

Däremot har vi andra sätt att förmedla oss, genom estetiska uttryck. Vissa gillar att måla, spela instrument eller ägna sig åt pantomim, för att nämna några olika klassiska konstarter. Lägg därtill kroppsspråk och blickar. Hur vi rör oss i rummet kan också bli till tecken. Med osynligt bläck skriver vi vår rastlöshet eller visar vår reservation.

Till er alla som tillbringar tid med barn: uppmärksamma alla de sätt barn kommunicerar. Låt er inte luras, deras intellektuella kapacitet är inte begränsad bara för att de saknar ord att uttrycka sig. Se hur de finner andra sätt, inte minst hur de vågar och prövar. Hur de visar med hela sin gestalt. Men sluta inte tala med era barn för det. Fler språk berikar.