Ett sympatiskt barnperspektiv - #87

– Den stolliga grabben blir nog klokare en vacker dag!

Men tro mig – Hodja blev fortfarande inte klokare"

Citatet är hämtat ur "Hodjas flygande matta" av Ole Lund Kirkegaard. Hodja vill se sig om i världen men alla han möter tycker att han är tokig. Han är en pojke med en idé, och lust att göra något annat än att gå i skolan eller att reta tanterna nere vid brunnen som de andra barnen gör. Han bryter mot de förväntningar som finns förborgade i vuxennormen, vilka dikterar villkoren för barnen.

När jag iakttar eller samtalar med ett barn har jag möjlighet att ta del av barnens värld direkt. Hur jag sedan förstår och tolkar deras perspektiv kommer alltid vara färgat av mina egna erfarenheter som vuxen. Ifall jag kallar ett barn för "stolle" så säger det mer om mig än om barnet.

När vi vill förstå ett barn är lätt att läsa in symbolik som inte finns. Det kan även vara tvärtom: barn som inte har ett språk som är lika utvecklat som en vuxens gör omvägar eller konstruerar nya ord och begrepp efter förmåga och behov. Deras kreativitet kan stundom vara rena tillfälligheter och byggda efter eget huvud, beroende på hur de uppfattar att språket konstrueras. Möjligen chansar de. De blir ju som regel ändå förstådda.

Jag menar att vi bör anamma ett sympatiskt barnperspektiv. Det innebär att vi inte bara försöker förstå och utgå från barnens egna utsagor, utan att vi även är aktsamma på våra egna tolkningar. Finns det en underliggande vuxenagenda i det vi formulerar vara ett barnperspektiv? I så fall – kan vi vara ärliga mot oss själva och förklara varför?

Varför säger alla vuxna att Hodja kommer att bli klokare med tiden?

Det sympatiska barnperspektivet syftar till att hitta barnets egen horisont. När jag gör en analys, är den just min analys. Aldrig barnets. Det handlar om hur våra behov av förståelse kan variera. I synnerhet varierar den mellan olika individer. Men jag upplever att vuxna i allmänhet har en tendens att vilja förstå sin omvärld. De vill veta. Barn är ofta mycket nyfikna och har också behov av att veta. Men de behöver inte alltid förstå. De formar sig ibland den förståelse de tror sig behöva. Den kan verka både fantasifullt och ologisk. Men förståelsen är nödvändigtvis inte mindre sann för barnet. Se bara hur världen även uppfattas olika av vuxna.

I det jag kallar barndom tar testandet stor plats. Det handlar om att  undersöka världen genom att chansa och pröva sig fram. "Vad fungerar och vad händer om jag säger och gör så här?" Det är vid gränserna världens beskaffenhet blir tydlig, den form som uppenbarar sig där ger förståelsen vi behöver för att klara oss i världen.

Det sympatiska barnperspektivet är ett förhållningssätt som handlar om empati, att själv försöka sätta sig i barnets position innan man gör sin analys. Det är att utgå i från barnet som subjekt. Det syftar inte till att "tala om barnets bästa", ej heller försköna ­– eller för den delen, demonisera – barnet.

Detta är viktigt för mig därför att jag upplever att det alltför ofta talas om barn, utifrån förståelsen av dem som mindre värda än vuxna. Detta görs säkerligen inte med avsikt, men det blir en förståelse som utgår ifrån att barns åsikter och idéer inte kan bära sig själva. Vuxennormen har företräde och barnens utsagor måste således omtolkas så att de kan underordnas de vuxnas agenda. Det innebär att barn inte blir tagna på det allvar de förtjänar. Jag anser att vi bör lyssna utan att värdera.

Det är en sak att anpassa sig och försöka förhålla sig till barnens egen kultur på deras villkor. Det är något helt annat att förminska dem med bebisprat eller skratta åt deras lustiga ord eller uttal. Visst är det många gånger rart, det medger jag. Men hur vi talar om barn bidrar till en bild av barn som sedan påverkar hur vi agerar gentemot barn.

Barn har upplevt stora och små känslor, glädje och sorg. Men det kan vara svårt för oss vuxna att se hur barn upplever vissa saker. När vuxna bagatelliserar barns känslor är man inte särskilt sympatisk med barnets perspektiv. Däremot kan man som vuxen behöva stödja barnet, nyansera upplevelsen och erbjuda flera perspektiv.