För en vecka sedan diskuterades försteförskollärare i förskolechatten (#fskChatt) på Twitter utifrån frågan "Behöver vi dem i förskolan, och hur ska de användas?"
Förstelärare i förskolan är något nytt.
Det finns inget nationellt beslut kring införandet av försteförskollärare, utan
uppdraget är något som vissa huvudmän har valt att införa och forma själva.
Således finns inga riktlinjer för förstelärare i förskolan.
Detta kunde också konstateras i
samtalet i chatten. Det upplevdes svårt att diskutera något som det inte ens
finns en definition för. Vilket är syftet? Vilket är uppdraget? Vem eller vilka
får ut något av försteförskollärartjänsterna? Förskolan? Eller bara
försteförskolläraren sjäv?
Uppdraget
Uppdraget för en försteförskollärare måste rimligtvis handla
om att driva utveckling i förskolan. Men behövs försteförskollärare för att
driva utveckling? Kan detta inte ske inom den organisation som finns i
förskolan idag? Alla pedagoger i förskolan är ålagda att utföra uppdraget
utifrån styrdokumenten. För att lyckas med detta fullt ut krävs ständig pedagogisk
utveckling. Alla förskollärare har ju dessutom ett utökat uppdrag utifrån
förskolans läroplan som handlar om dokumentation, utvärdering och uppföljning
av verksamheten. Vilket förstås också ligger till grund för utvecklingsarbetet. Och
sist men inte minst: Förskolechefen har ett pedagogiskt ledaruppdrag. Behövs en
nivå till?
Jag tänker att det redan idag på förskolorna finns pedagoger som har
större engagemang och inspirerar till utveckling mer än andra. Något som jag tänker måste uppmärksammas. Kanske genom att ge
uppdraget ett namn?
Fast kanske handlar motståndet om själva namnet? Försteförskollärare
innebär ju att det endast är förskollärare som kan få ett dylikt uppdrag.
För någon vecka sedan skrev jag ett inlägg här på bloggen om förskolans starka
diskurser och maktrelationer som utmanas vid införande av försteförskollärare. Läs det inlägget
här
Utveckling
Men om vi nu vill förbättra förutsättningarna för förskolans
utveckling, och försteförskollärare inte är en del av detta, vilka
förutsättningar behövs då för att öka kvaliteten på vårt uppdrag – så att alla
barn alltid får fantastiska dagar fyllda av lek och lärande? Var ska vi förändra?
Finns det någon risk med att vissa personer får ett utökat
uppdrag? Innebär det något negativt för övriga i arbetslaget? Personligen tror
jag att förskolan inte klarar sig utan dessa extra engagerade pedagoger som har
förmågan att inspirera, engagera och hjälpa andra att öka sitt didaktiska
kunnande. Det handlar om att ta tillvara på pedagoger som är bra på pedagogisk
handledning. Pedagoger som är bra på att sträva mot förskolans mål, och som kan
hjälpa andra att nå dit. Oavsett vad vi kallar dessa personer –
försteförskollärare, pedagogistor, utvecklingsledare ... – så
behövs de. Och för att dessa personer ska tycka att detta uppdrag är roligt, så
tror jag att de behöver uppmärksammas för sina insatser och sitt engagemang.
Förskolan har förstås en fantastisk styrka utifrån det
kollektiva lärandet och utvecklingen. Och utvecklingsarbetet bör ske i alla
möjliga konstellationer. Inte minst tillsammans med barnen. Men jag menar att
det inte finns någon motsättning i detta, i förhållande till att uppmärksamma
enskilda människors styrkor. Man kan och bör använda sig av och införliva dessa
styrkor i utvecklingsarbetet.
Det här blogginlägget har jag skrivit med inspiration av alla som deltog i #fskChatt den 22 maj 2014. Tack @forskolechatt @skaparn @tystatankar @LTLinder @thompotti @ottobergman @flobytjej @annklarsson @tim_mighall @andersiktmali @HelenPetersson @Lancefestivalen mfl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar