Relationskompetens i förskolan - #64

Relationer = längre förhålla nden av betydelsefull personlig karaktär. Interaktioner=korta, opersonliga utbyten

I förskolan pratar vi ibland om interaktioner. Men det räcker inte. Vi måste arbeta med relationer.

Till varje förskola knyts ett stort antal människor. Alla dessa har relationer till andra människor som är knutna till förskolan. Alla har inte relationer till alla andra.  Men alla har relationer med några. 

Barnen har relationer till de andra barnen i gruppen, till sina närmsta pedagoger och till sina föräldrar. Kanske har de också relationer till andra barns föräldrar. Pedagogerna har relationer till alla barn. Åtminstone i sin egen grupp. Säkerligen har de också relationer till andra barn på förskolan. De har också relationer till barnens föräldrar, och till sina kollegor. Föräldrar har relationer till sitt barn och till barnets pedagoger. Kanske har de också relationer till andra föräldrar och barn på förskolan.

För några veckor sedan skrev jag ett blogginlägg  med lite funderingar kring sociala relationer i förskolan, efter ett samtal med @annklarsson över Twitter. I blogginlägget (läs här) ställde jag frågan om hur medvetet pedagoger i förskolan arbetar med sociala relationer.

Familjeterapeuterna Jesper Juul och Helle Jensen har skrivit boken "Relationskompetens i pedagogerna värld" (2002). De menar att de interpersonella processerna (det vill säga det som sker mellan människor här-och-nu) är det viktigaste fundamentet i förskolans och skolans arbete och en förutsättning för att de pedagogiska processerna ska fungera optimalt.

Juuls och Jensens definition av begreppet relationskompetens lyder:   

Pedagogens förmåga att "se" det enskilda barnet på dess egna premisser och anpassa sitt eget beteende efter detta, utan att därigenom frånhända sig ledarskapet, samt förmågan att vara autentisk (yrkespersonligt närvarande) i kontakten (...)

Juul och Jensen menar att pedagogers relationskompetens är en nödvändig förutsättning för att barnen ska kunna integrera de sociala kompetenser vi anser vara nyttiga och lämpliga. De menar att de båda kompetenserna (relationskompetens och social kompetens) i praktiken inte så tydligt skilda åt.  Den vuxne utvecklar sin relationskompetens i samspel med barnen, medan barnen samtidigt utvecklar sin sociala kompetens.

Jag tror att det ligger mycket i Juul och Jensens resonemang. Om vi vuxna har ett förhållningssätt till barnen där de kan finna att vi tar dem på allvar – och där det således finns en relation som erbjuder lyhördhet och intresse för barnet självt – tror jag också att det skapas en god grund för att barnen sinsemellan ska kunna utveckla och fördjupa sina relationer.

I veckans förskolechatt (#FskChatt) på twitter kommer ämnet "Sociala relationer i förskolan" att behandlas.