Vad vi ibland kallar för "nya medier" är inte särskilt nytt längre. Dessa medier är idag en del av vår vardag, på ett eller annat sätt. Därför behöver vi fundera över hur vi förhåller oss till dem.
Medierna är tätt sammanknutna med barnkultur. Dels som
gemensam källa för intryck och uttryck. Och dels som inspiration i barns lek,
kreativitet och lärande. Vi har valt att ha ett tillåtande
förhållningssätt vad gäller barn och medier. Både privat och i yrkeslivet.
Jag vill dela med mig några exempel på medielek som jag har sett
i min närhet på senare tid. Mycket av leken har sin bakgrund i att barnen spelat teve- eller dataspel.
Star wars + Minecraft = lek + lärande = barnkultur
Barnen har spelat tevespelet Lego Star Wars, sett delar av
Star Warsfilmerna och lekt med Star warsleksaker från 80-talet. Detta har i sin
tur inspirerat ett av barnen att bygga en värld som heter Star wars i spelet Minecraft.
Där har barnet exempelvis byggt en ewokfälla. Barnen bygger ofta kojor, och
dessa blir ofta till rymdskepp. Barnen är också intresserade av fakta om
rymden.
Minecraft = barnkultur
Barnen har lekt zombiekull, inspirerat av Minecraft, tillsammans
med andra barn i bostadsområdet. Detta är möjligt, eftersom barnen och deras
vänner har gemensamma upplevelser av att spela Minecraft. De skapar gemensam
barnkultur.
Harry Potter + Legobygge + TV = barnkultur
Barnen har spelat Lego Harry Potter, och lyssnat på
högläsning av böckerna. De samtalar med sina kamrater om händelser i
historierna. De har också sett delar av filmerna. Med inspiration av detta har
de byggt Hemligheternas kammare och stora salen på Hogwarts i Lego (utan
förfabricerade bitar). Teveprogrammet Superlördag hade Harry Pottertema igår.
Det gav en fin återkoppling till barnens intressen.
Sagan om ringen + tevespel+ boksamtal = barnkultur
Barnen har lyssnat på högläsning av Bilbo och spelat tevespelet
Lego Sagan om ringen. Det har i sin tur lett till samtal mellan barnen och oss
vuxna kring Tolkiens sagovärld.
Barnen delar en kultur som vi vuxna aldrig kan förstå helt.
Vi är inte barn. Vi kan bara ha en känsla kring, och minnen av, hur det var att
vara barn. Men engagemang från oss vuxna ger ändå flera dimensioner kring
barnens uttryck för sin kultur. Vuxenengagemang ger en drivkraft för barnen att
utveckla kulturen. Engagemanget ger oss också möjlighet att lite grann få vara
delaktiga i barnens världar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar