ALMA-priset till Barbro Lindgren! Valet kunde inte ha fallit på någon bättre. Jag gillade hennes böcker redan från början, och jag har kommit att uppskatta henne mer och mer genom åren. Inte minst sedan jag blev förälder själv. En flitigt spelad skiva i min familj genom åren har varit Goda' goda' som hon gjorde tillsammans med Jojje Wadenius.
Det jag gillar allra mest med Barbro Lindgren är hennes barnsyn och hennes tilltal. Jag upplever att barnböcker ibland känns väldigt tillrättalagda. Men det gör aldrig Lindgrens böcker. Tänk bara på den knasiga pappan Loranga, eller morfarn som är så gammal att han tror han är en gök, i Loranga, Masarin och Dartanjang. Lindgren tänjer på gränserna på ett härligt sätt.
Jag tycker att Lindgren ser barn som de är, utan att värdera. I boken om Max bil blir Max och Lisa osams: "Max smäller Lisa" och "Lisa smäller Max". Lisa och Max börjar gråta. Mamman i boken hanterar konflikten på samma sätt som de flesta vuxna förmodligen skulle ha gjort - tröstar, och försöker hitta en lösning. Både barn och förälder kan känna igen sig. I Maxböckerna gillar jag dock inte att texten är någon slags transkriberat barnprat. Det är lite tramsigt.
Lindgren räds inte stora känslor. Min första bekantskap med henne skedde genom boken Jättehemligt, som bygger på hennes egen barndom. I boken hanteras svärta, och funderingar om döden till exempel.
Hennes utgivning är fantastiskt stor, och det är mycket som jag inte har läst (se utgivningen här). Lyllos mig, som har det kvar! Just nu läser jag till exempel Vems lilla mössa flyger? för första gången, och får bekanta mig med Barnhans, Nöken, Stenkulan och de andra. SÅ himla bra!
STORT grattis till Barbro Lindgren för Alma-priset 2014. Och stort grattis till oss alla, som får ta del av hennes stora litteratur!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar