Kultur får gärna vara kul. Men barn
förtjänar bra konst, musik, film och kulturuttryck. De intryck de får är
en viktig komponent i deras egna uttryck. Man kan inte kalla barns smak för dåligt,
om utbudet de erbjuds är uselt.
Men det finns bra musik som gjorts för barn. Musik
som gjorts med respekt för lyssnaren
– oavsett ålder. Musik med känsla som gjorts för barn av
artister som kan hantverket och där det lagts ner möda på de konstnärliga
kvaliteterna. Det gör mig glad!
Här är några exempel på barnmusik som jag (som visserligen
är vuxen) gillar:
Kalles klätterträd – Jojje Wadenius (från Goda´goda´); En
flugas väg – Ebbot/Bröderna Lindgren (från Vuxen barnmusik); Elektrisk – Wilmer
(från teveprogrammet Minimello); Min Tyrannosaurus Rex äter bara kex – Mikael
Råberg och Tia Lindström
och så förstås... Fem myror är fler än fyra elefanter, James
och Karin, Nationalteatern, Blommig falukorv, Georg Riedel, Jujja Wieslander,
Electric banana band...
Inte sällan gillar barn låtar och artister som Crazy frog,
Sean Banan och Smurfhits. Barn förstår att de är målgruppen för dessa och gillar
dessa för att särskilja sin smak från vuxnas. Barns smak kan uppfattas som en
motkultur mot vuxnas "finkultur". För att det är kul!
Jag föreställer mig att yngre barn överlag behöver utforska
och testa sin smak och det gör de utan prestige. Det innebär också att
barn kan komma att uppskatta klassisk musik eller "svår" jazz. Till
syvende och sist handlar det ju om vad som finns tillgängligt.
Om vi erbjuder barn att lyssna på många olika typer av musik
– inte bara "barnmusik" – så får de möjlighet att utforska sin egen
musiksmak!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar