Den som är förälder äger en viss skyldighet att vara intresserad av det som rör sitt barns värld: vad som fascinerar och fångar hens intresse. Helt kort: den kultur barnen själva skapar och upplever.
Den som är förälder behöver inte gilla varenda halvmålad
bild i målarboken, varenda toarullsfigur eller tycka att alla berättelser om
tråkiga kompisen som inte ville leka samma lek är spännande. Ibland kommer barnen
hem med vansinniga pysselprojekt och man upptäcker glitter på osannolika eller onämnbara
ställen dagen därpå. Du behöver inte gilla det.
Men som är förälder är det viktigt att du betrakta vad ditt
barn visar och höra vad hen säger. Du behöver ta dig tid och göra plats för ditt
barns skull. Möta barnet med respekt.
Barn är kulturella varelser. De är människor med samma värde
som vuxna och ska respekteras på samma sätt.
Du behöver förstås inte – ska inte – sitta och stirra på dem
jämt. För det mesta räcker det att de känner att du är där och att du är
tillgänglig. Jag tycker att det är ok att titta på facebook-uppdateringar,
twittra eller läsa en bok. Så länge du är lyhörd för vad ditt barn vill berätta
för dig.
Att tala om kvalitetstid kan förknippas med förpliktelser. Förväntningarna
på kvalitetstid är påtagliga. Mina fördomar säger att kvalitetstid är ett sätt
för föräldrar med dåligt samvete att försöka köpa sig fria. Som om att
kvalitetstid var någon som var mätbart i pengar.
Kvalitet är istället att känna sina barn. Att verkligen
känna dem. Visst finns det ett föräldraansvar, ansvar och val som vi inte ska
lämpa över på barnen. Men att lära känna sitt barn, kan man inte göra genom
kvalitetstid. Det gör man över lång tid, genom att lyssna på dem, se dem,
iaktta dem och kanske till och med delta i deras lekar. Och inte minst genom
att ta konflikterna. Fast du måste inte nödvändigtvis vinna alla. Låt barnen
vinna om de har rätt. De lär sig bara respekt om du behandlar dem med respekt.
När ni delar gemensamma kulturella referenser, kan ni umgås
och skratta tillsammans åt samma saker. Vad är egentligen bättre än ett
barnskratt?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar