Låt mig förklara: Dessa män, en gång nördiga pojkar som undvek fotbollsplanen och hellre diskuterade drakar och demoner, de har erfarenheter och intressen som borde förbereda dem att bli pappor. De har redan ett utanförperspektiv eftersom de inte fick, eller ens ville, vara med i det coola gänget.
Rollspelspappor lider inte av machoideal. Tvärtom så är machoidealet främmande, och ordet "normalt" är nästintill ett skällsord.
Rollspelspappor har av allt rollspelande lärt sig att samarbete lönar sig. De har lärt sig att man måste vara kreativ om man vill lösa problem. Och framförallt har de insikt om vikten av fantasi.
Dessa nördiga föräldrar jagar inte prestige i att träna sina barn till idrottsatleter. Nej, de längtar istället efter att få dela upplevelser kring den fantastiska fiktionen.
Jag håller på att läsa Bilbo för mitt yngsta barn. Det mesta går över huvudet på hen. Men det är inget problem, för hen vill höra berättelsen ändå. Jag berättar innan vad som har hänt och förklarar efteråt. Sedan spelar vi lite Lego Lord of the ring, och tar med oss inspirationen och bygger en hobbithåla i Minecraft eller Lego.
Visst finns det även rollspelsmammor. Varken rollspelsmammor eller rollspelspappor delar den traditionella och stereotypa bilden om hur flickor blir kvinnor och pojkar blir män. Den föreställningen är liksom alltför snäv, tråkig och begränsande.Rollspelsföräldrar äger en förförståelse kring att ta leken på allvar. De vill hellre vill föra vidare intressen att dela, än prångla på barnen stereotypa könsroller.
Men det är bara min hypotes.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar