Vårt samtal gjorde att jag började fundera över det lärande som hela tiden pågår i människors liv. Vad är det i det vi lär oss som "stannar kvar"? Vilka uttryck tar det sig?
Jag har alltid tänkt att "allt man gör är erfarenheter". Visst kan vi ångra sådant vi har gjort, men det kan inte kan göras ogjort och därför är det onödigt att lägga ner för mycket energi på att ångra sig. Vi kan ju dra lärdomar av det vi gjort och göra andra val nästa gång utifrån våra erfarenheter. Erfarenheterna formar oss till dem vi är.
Vad är det vi minns av det vi lär oss? Vi kanske inte kan formulera alla de kunskaper vi tillskansar oss i ord, men utifrån tanken om att "allt vi gör är erfarenheter" tänker jag också att det vi lär oss blir en del av vilka vi är. Kunskaperna är del av de erfarenheter vi gör genom livet. De liksom finns där. I kroppen och i hjärnan. Därför tänker jag att vi inte lär oss något i onödan, även om vi kanske aldrig har konkret nytta av vissa kunskaper. Kunskap som vi använder oss av behöver vi reflektera över. Kanske diskutera? Och bygga vidare på.
Jag tänker att dessa tankar om lärande gäller alla människor. Vilka vi än är. Var vi än bor. Hur gamla vi än är. Hela livet är ett lärande, som börjar från och med vårt första andetag. Reflektionerna hjälper oss att växa.
Foto: photopin cc
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar