2008 höll Leif Strandberg som är Vygotskijkännare, ett
intressant tal som jag har tagit del av via inspelning (länk här). Jag fastnade
framförallt för några ord. Strandberg hänvisar till Jean Piaget, den
schweiziska kunskapsteoretikern och pedagogen som lär ha sagt:
Children
are not rats.
Children
think.
Children
are thinkers
Men såg man verkligen på barn på samma sätt som man såg på
råttor, runt förra sekelskiftet? Jag tror att man kanske ska förstå liknelsen
som att man såg barn som djuriska, vilda och styrda av sina impulser, snarare än
att vara självständigt tänkande varelser. Man ansåg att barn fick synas men
inte höras. Lärarens roll var inte bara att utbilda utan även att fostra barnen.
Man menade att barn skulle lära sig att så att säga "bete sig civiliserat".
Mina tankar går till domptören som tränar och dresserar vilda djur att
uppträda.
Man kan läsa i Svensk läraretidning från 1895 att man
inte bara ansåg att aga var bra, det var närmast att betrakta som hälsosamt.
Med tukt skulle eleverna väckas till samvetsgranna människor. Att hålla barn i
skola var inte bara gott för barnens bildning, de skulle hållas borta från
gatorna där de kunde uppfattas som störande. Ordning och reda var vägen till
att bli en god samhällsmedborgare. Därför var självdisciplin viktigt.
Piaget uttryckte något mycket viktigt. Hans röst var
nödvändig. Att ha förståelse för att barn kan tänka och känna självständigt
känns kanske uppfattas som självklart idag. Men så har det alltså inte alltid varit.
Det är fortfarande inte ovanligt att man läser eller hör om
hur barn beskrivs som vildar, det vill säga att de beter sig djuriskt och att
de stör. Barnen betraktas inte vara utforskande när de testar gränserna för vad
man får eller inte får säga och göra.
De må vara impulsiva och ha lite dålig koll på läget ibland.
Och visst är det så, att vilket beteende som helst är inte accepterat över
allt. Det skadar dock inte att stundom ta tillfället i akt och påminna oss
själva om att barn må vara små till växten, men de bär på stora tankar. Det är
skillnad på råttor och tänkare. Hur vi fostrar våra barn vittnar om hur vi vill
forma allas vår framtid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar