– Finns tandfén? Min kompis Pelle sa att det är föräldrarna som lägger pengar i vattenglaset
– Vad tror du?
– Jag vet inte. Men jag vill tro att tandfén finns.
Frågor som vi funderar på som vi inte vet svaret på, som
kanske inte har något svar, eller som iallafall inte lätt låter sig besvaras,
kan kallas för livsfrågor. Öppna, filosofiska frågor som kanske tangerar det
andliga. Eller existentiella frågor.
(Bo Dahlin, "Om undran inför livet - barn och livsfrågor i ett mångkulturellt samhälle" 2004)Livsfrågor kan inte besvaras med hänvisning till fakta. Men det betyder inte att de inte kan besvaras överhuvudtaget. Det är vår övertro på vetenskapen som fått oss att anse att det som inte kan fastställas med forskning är vare sig vetbart eller värt att veta. I själva verkat är vi tvungna att svara på de existentiella livsfrågorna, vare sig vi vill eller inte. Vi svarar på dem genom vårt sätt att handla och leva.
Forskning och vetenskap är viktigt. Men allt går inte att
förklara. Och vissa saker kanske inte ska förklaras. Såsom "tandfén".
För ibland kan det vara skönt att inte veta. Det kan finnas poänger med att få
vila i att allt inte är förklarat.
Jag tänker att det handlar om att få prova sig fram kring
vad man tycker och tänker. Både som barn och som vuxen. Därför tänker jag att
barns filosoferande kring olika livsfrågor har mycket gemensamt med leken. I
leken och i fantasin kan man prova sina tankar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar