lördag 30 april 2016

"Den lekande människan"

När jag var på väg till kulturhuset Dieselverkstaden i Nacka var jag full av förväntan. Det var fredag morgon och Tillitsverket skulle visa filmen: "Den lekande människan." (Vilken inte ska förväxlas med Johan Huizingas klassiska bok om lek). Tillitsverket (länk) är ett fritt initiativ som verkar för en hållbar samhällsutveckling. Tillit är något som är av större vikt än man kanske först tänker, och beskrivs som en färskvara. Barnläkaren Lars H Gustafssons ord är med i filmen och jag kände mig lockad av  hans ord: "Leken är den viktigaste fredsaktiviteten vi kan ägna oss åt just nu." Det är något jag håller med om. Just detta är en del av det som gör det så viktigt för mig att skriva en bok om lek.
Väl framme möttes jag av ett bord dukat med nybakat och kaffe. Hönan och ägget, som är ett socialt bageri,  bjöd på frukost. Morgonsol och ett lågmält surrande fyllde lokalen, och jag fann mig till rätta vid ett av de knappt tio borden.   

Visningen startade med att Stina Balkfors, projektledare på Tillitsverket presenterade filmen. Hon beskrev att det inte är en informationsfilm, snarare en inspirationsfilm om lek. En filmen som skulle spegla Tillitsverket ambition.

Bild hämtad från Tillitsverket

Själva filmen visade främst scener från ett av Tillitsverkets event ­- en lekdag där vuxna och barn gick in i fantasins värld och lät sig förundras. Deltagarna klär ut sig, ägnar sig åt cirkuskonster och är på äventyr i skogen. Mina tankar gick till lajv och barnprogrammet Barda. Det verkar onekligen som en spännande lek.
Filmen skildrade ett fint samarbete mellan barn och vuxna, där det uppstod gemenskap och där barnen hade möjlighet att öva sitt mod och stärka sin tillit - inte minst till sin egen förmåga att vara social och aktiv deltagare.

Är det något som jag tror att de allra flesta är överens om, är det att leken är något som inte lätt låter sig fångas i en allomfattande och tillfredställande beskrivning. Och det i sig, anser jag är mer befriande än frustrerande. För den som känner till lek, har en känsla för just den friheten: "Jag kan bli den jag vill". Lek är hopp - hopp om liv. Lek är att göra något som fyller oss med liv och välmående. Som Gustafsson säger "den måste upplevas inifrån".
Filmens budskap behöver nå ut. Det handlar inte bara om inspirera föräldrar och pedagoger, utan nå ut till skolledning, beslutsfattare och politiker. Därför menar jag att den här filmen är ett bra initiativ. Film kan vara ett starkt medium.


Man förstod av filmen att Tillitsverket vill arbeta med att stärka barnens tillit till sin förmåga att vara en aktiv deltagare. Att genom lek, berättelser och skapande skapa ett sammanhang som ger mening. Man betonar gemenskap och att det är åldersöverskridande. För vuxna är det inte alltid självklart eller lätt att släppa på kontroll och prestige. Att leka betyder sällan att man fånar sig, men det betyder att man inte bryr sig om att någon annan tycker att det verkar larvigt.
                                                 
Lek handlar ofta om rörelse (både i tanke och i handling) och möjligheter att upptäcka och utforska. Inte minst lyfts fantasins makt i filmen. Den som kan fantisera kan även med inbillningskraft föreställa sig "något som inte är". Genom fantasin kan man skaffa sig erfarenheter utanför sig själv. Med dessa förvärvade kunskaper kan man styrka sin empatiska förmåga. Lek är därför på riktigt. Inte bara en fråga om välbefinnande för stunden utan något som tränar demokrati.
På det hela taget är lek viktigt därför att det är samhällsförändrande. Leken formar oss och vi formar samhället. Med empati och tillit bygger vi ett tryggare och mer välmående samhälle. Lek stärker demokratin då medborgarna känner sig delaktiga och litar på sina medmänniskor.
I lek övar vi rörlighet, för att klara av ett föränderlig samhälle. För det förändras oavsett vad vi vill. Vad vi kan göra är att röra oss med den för att bättre kunna påverka riktningen.

Vad jag tar med mig från filmvisningen är hur den vuxna rollen har betonats som viktig för barns lek. Jag är något kluven till detta. Vuxna har såklart ett ansvar att skapa förutsättningar för barns lek. De får inte heller glömma sin egen förmåga att leka. Men barn och vuxna leker som regel lite olika. I filmen ser vi bland annat några lekövningar som endast vuxna gör. De utstrålar glädje och det är befriande att se, men till skillnad från barnens egna fria lek sker de vuxnas lek utifrån instruktioner, det är en yttre styrning. För det som jag anser kan vara risken med att barn och vuxna leker, är att vuxna styr, mer eller mindre medvetet. Att vuxna har kontroll och inspirerar är inte fel, men jag anser att det handlar om olika typer av lek. Jag tror att det är få vuxna som äger förmågan att leka som ett barn. Om inte annat riskerar vi alltför mycket bry oss om vad andra vuxna kan tro om oss. Tricket som jag ser det är att leka mycket. Barn som leker med andra barn, barn som leker med vuxna och barn som ibland leker själva.
Tillit handlar om mod. Att i lek våga lita till andra och sig själv, och i det utmana och utmanas. Till sin hjälp har man sin fantasi. Mitt kritiska öra tyckte dock att man i filmen lade lite väl mycket fokus på den vuxne rollen. Barn är trots allt de som är experter på lek. Troligen för att de har ett öppnare sinne för det fantastiska, och inte är lika färgade av de fördomar och förväntningar som kommer med ålderns erfarenheter. Det är viktigt att låta barnen förstå detta och även att visa att vuxna också kan leka. Vi vuxna får istället skaffa oss expertisen att skapa de bästa förutsättningarna för lek. Lek får däremot inte bli instrumentell. Oavsett hur mycket pedagogiska vinster vi ser. Lek förutsätter nämligen lusten till lek, trygghet och frivilligt deltagande. Det handlar om att ge barn de förutsättningar som stärker deras förmåga att klara av en föränderlig värld. Att med empati mota misstänksamhet, att med mod se olikheter som tillgång och med fantasi skapa kreativa lösningar på problem och konflikter. 


Vi som tittade på filmen och efteråt samtalade om den var överens om lekens värde. Vi samtalade om vad filmen förmedlade och delade olika erfarenheter av lek. Men kanske att jag som är barnkulturvetare hade velat höra mer om barnens egna förväntningar och upplevelser.
Med Lars H Gustafssons kloka ord i bakhuvudet tänker jag att vi kan göra världen mer fredlig. Det handlar om barns rätt till lek. Det vill säga att barns lek respekteras, att den ges ordentliga förutsättningar i tid och rum, och att det är vägen till trygghet, kreativitet och fred. Tillitsverket visar att de vill vara med och påverka utvecklingen i den riktningen, och jag hoppas att många får tillfälle att se filmen.
 Om du är mer intresserad av tillit kan du lyssna på Filosofiska rummet i P1 om Tillit (länk) ,  på Tillitsverkets podd (länk) med Manne af Klintberg som gäst, eller så kan du kolla in Tillitsbarometern (länk)

2 kommentarer:

  1. Jätteintressant! Barn är verkligen experter på lek! Men som jag ser det är det den vuxnes roll är att ge barnen näring till leken. Vygotskij menar att fantasi utvecklas ur erfarenheter - både egna och andras via t ex film och böcker. Eftersom barns erfarenheter av livet av naturliga orsaker är färre än vuxnas menar han att vuxnas fantasi är större. Därför känner jag att vårt uppdrag inom t ex förskolan är att vidga barnens erfarenheter genom att ge dem rika upplevelser och lekteman att kunna fantisera från. När vi som vuxna upplever, dramatiserar, fantiserar och leker tillsammans med barnen är min erfarenhet att vi ger vi dem just den näring leken behöver till deras egna lekar.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Visst har vuxna som regel mer erfarenheter och kunskaper, alltså mer råmaterial till fantasin, men jag ser inte att det automatiskt gör att vuxna är bättre på att fantisera. Vuxna kan och ska intressera sig för barns lek. Men det innebär inte att de ska styra barns lek. Barn ska själva, utan vuxnas föreställningar och fördomar utforska och utforma sin lek. På det hela taget behöver fler vuxna engagera sig, men jag anser att andra behöver backa för att barnen själva ska kunna erövra sina egna erfarenheter.

      Radera