Nyligen hade Centrum för barnkulturforskning ett symposium angående kvalitet i barnkultur. Det var tre intensiva och givande dagar. Men vad är kvalitet? Man skulle kunna börja med att tala om hur något är beskaffat. Som förälder kan man tala om kvalitet i till exempel kläder. Vi vill gärna att våra barns kläder ska vara funktionsdugliga, slitstarka, helst tillverkade med ett gott hantverk och inte minst vara prisvärda. Kvalitet är många gånger ett marknadsanpassat uttryck som syftar till att uppfylla kundens förväntning på en vara.
Vad innebär det i förhållande till barnkultur? Den kultur som barn tar del av och är delaktiga i, och främst den kultur som de är medskapare av. Kan det verkligen räknas ut och beskrivas i siffror? Mätas, vägas eller rankas i listor? Vi måste förstå att barn ser kvalitet ur ett annat perspektiv. Vi behöver också förstå att kvalitet är ett vuxenbegrepp. Det är därför lätt att skämta om att barn inte har någon känsla för kvalitet, när det i själva verket handlar om att det är vuxna som har huvudet fullt av idéer och som glömmer att tänka med kroppen. Det är lite som att se med öronen, smaka med fingrarna eller höra hur något känns.
Så det man inte har i huvudet får man ha i benen. Jag menar att kultur likt konstnärliga upplevelser får respons i kroppen. Barn är överlag mer sinnliga än oss vuxna. Vi teoretiserar gärna. En film kanske inspirerar till en lek med spring i benen, en bok skapar lust till att måla, en teaterföreställning väcker tankar som måste dansas ut - vad vet jag? Ett sätt att försöka förstå kvalitet i barnkulturen är att låta barnen själva skapa meningsfulla uttryck utifrån sina intryck. Att det finns utrymme i uttrycket att läsa in sig själv.
Låt oss inte heller förlora oss i att barnkultur nödvändigtvis måste vara nyttig, pedagogisk eller vara gjort i ett naturligt material. Mervärdet är vad barn gör med sin upplevelse. Vad de tar med sig och huruvida de skapar något betydelsefullt för stunden. För livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar