En favorit: Litteracitet - #4

Ett av mina favoritord är litteracitet. Jag kom i kontakt med begreppet för några år sedan, då jag läste Elisabeth Björklunds fina avhandling "Att erövra litteracitet - Små barns kommunikativa möten med berättande, bilder, text och tecken i förskolan" (Länk här).

 Men vad är litteracitet?

Begreppet har att göra med läsande och skrivande. Det är ett vitt begrepp som går att se på ur många perspektiv. Begreppet rör förutom text också bilder, ritande, sjungande, symboler, och kommunikation.

Jag arbetar med de allra yngsta barnen på förskolan (1 och 2 år). Jag tycker att det är tydligt att aktiviteter som går att koppla till litteracitet är betydelsefulla för barnen. Litteracitet uppstår i interaktion med andra. Vi pedagoger samtalar och kommunicerar ständigt med barnen kring bilder och texter - ofta på deras initiativ. Och barnen gör själva kopplingar mellan sådant vi berättat, läst och samtalat om.

 Vi som arbetar i förskolan har ett brett uppdrag utifrån de strävansmål som är beskrivna i läroplanen. Vi ska erbjuda barnen som deltar i verksamheten upplevelser och erfarenheter av många olika slag.

 Jag är ganska säker på att många av oss har delar i vårt uppdrag som ligger oss närmare om hjärtat än andra. För mig är en av dessa delar barns litteracitet.

Vägen hem - #3

Varför tar det så lång tid att få hem sina barn från skolan eller förskolan? Svaret är att man som regel bara har två vägar att välja mellan. Den ena är vägen hem. Den andra är vägen förbi affären, och sedan hem.

Barnen å andra sidan, har betydligt fler alternativ. Om  man har, två barn så har man tre olika riktningar att hålla ordning på, och tre olika hastigheter att samordna.

Vilka vägar går barnen då? Den snabba, den långsamma eller den äventyrliga? Väljer de hinderbanan eller stigen, kantad av tusen frågor? Väljer de den gnälliga, övertrötta eller den hemliga och fundersamma vägen?

De tar omvägen förbi stjärnorna. De går genom alla pölar. Och varje sten är ett berg att bestiga. Ett barn springer, krälar hoppar och går baklänges, och man kan bara hoppas att de rör sig i ungefärlig riktning mot hemmet.

Om du orkar ge det lite tid och tillsammans med barnen försöker benämna vägarna, så kanske du kan komma överens med barnet hur färden ska gå.  Jag prövade att fråga mitt barn. Vi kom gemensamt fram till att de olika vägarna hade olika färger och hen var såklart experten. Därefter kunde jag exempelvis föreslå att vi kunde ta den blå vägen, som var hyfsat snabb och i min mening rätt riktning.

Fem tankar om feminism - #2

Feminism. Vad har det med barnkultur att göra?

Det mesta, skulle jag säga.

Feminism handlar främst om hur vi förhåller oss till varandra som människor och vilka värderingar vi vill förmedla till barn.

Lisa Bjärbo som står bakom bloggen Onekligen har skapat en utmaning som går ut på att reflektera kring feminism. Bloggutmaningen heter "10 inlägg om feminism". Jag deltar därför att jag tycker att det är viktigt att formulera tankar kring begreppet. Jag vill också koppla begreppet feminism till begreppet barnkultur.

Jag börjar med fem små reflektioner:

1. Det här är feminism för mig…
Feminism för mig är ett förhållningssätt som utgår från att alla människor har lika värde. Punkt.

Mer specifikt innebär feminism för mig att alla människor i en viss kontext ska ha samma rättigheter oavsett om personen är en hon, hen eller han. Det gäller oavsett ålder, etnicitet, religiös övertygelse, sexualitet och så vidare. Det finns en åldersmaktordning, som påverkar att barn inte har samma rättigheter som vuxna. Och det kanske de inte heller kan ha, på grund av att de har begränsad erfarenhet inom vissa områden?  Men förhållningssättet bör ändå vara detsamma: lika rättigheter, oavsett bakgrund. Inte minst för att barnen ska få möjlighet att reflektera kring dessa grundläggande värderingar.

2. Det här är feminism inte för mig…

För mig har feminismen ingen särskild form. Jag menar att vi alla måste ha frihet att forma våra egna feministiska ställningstaganden istället för att behöva följa ett redan förutbestämt mönster. Men ledorden är förstås samarbete, jämlikhet och jämställdhet.

För mig handlar inte heller feminism, trots namnet,  enbart om kvinnor. För mig handlar feminism om att se vårt samhälle ur ett intersektionellt perspektiv. Det vill säga att se att maktstrukturer verkar på många nivåer samtidigt (utifrån kön, klass, etnisk bakgrund, ålder, religion, sexuell läggning etc).

Utifrån mitt personliga feministiska ställningstagande är jag inte ute efter att byta ut ett patriarkat mot ett matriarkat. Jag hoppas istället på ett samhälle där vi inte döms och bedöms utifrån de sociala kategorierna lika hårt som idag, utan där det är okej att kliva utanför normen (eller ännu bättre - att det inte finns någon särskild norm, att vi "bara får vara").

Bild: genusskolan.se

Alla vuxna har ansvar för att de barn som växer upp idag får förståelse för att människor har olika livsvillkor, och för att människor vill leva på olika sätt. Vi som arbetar i förskola och skola har dessutom ett utökat ansvar, då det i vårt uppdrag ingår att reflektera över livsfrågor och etiska dilemman tillsammans med barnen.

3. Jag började kalla mig feminist när jag var…
Jag har nog sällan använt epitetet feminist om mig själv. Men jag har länge stått för de värderingar jag beskriver här ovan. Så nog är jag feminist, alltid.

4. Det här tänkte jag om feminismen innan jag själv började inse att jag nog var en del av den…
Till en början tänkte jag nog att feminismen alltid var radikal och fast i sitt uttryck. Idag tycker och vet jag att feminism kan se väldigt olika ut.

5. De vanligaste motargumenten jag stöter på som feminist är…
"Vadå? Ska det inte finnas några kön, eller? Ska barn tvingas vara könsneutrala?"
Nej. Sådan är inte feminismen för mig. Den är tillåtande. För alla.



De övriga fem små reflektionerna kommer i ett inlägg vid ett senare tillfälle.

Hundra dagar av bloggande - #1

Vi tycker saker om saker. Vi tycker om att skriva. Och ändå är det i perioder svårt att hålla bloggen levande. Kanske är ambitionerna ibland för höga. Det är lätt att en vill säga så mycket med varje inlägg. 

#Blogg100 är en utmaning som går ut på att skriva ett inlägg om dagen i 100 dagar. För att klara av en sådan utmaning måste tätheten i inläggen variera. Annars är det lätt att lägga av. Vi antar utmaningen. För att få en levande blogg, för att hitta rätt ambitionsnivå - och för att det är kul att blogga.

Välkommen att följa Barnkulturen i #blogg100!

Medielek, mediepyssel och interaktion

För barn har medier en stor roll för leken. Så tror jag att de har varit länge, även om medierna har förändrats över tid. Min farmor berättade att när hon var barn på 1920-talet var Åhlén- och Holmkatalogen källa till stor underhållning. Förmodligen utgjorde den också inspiration till fantasi och lek. Farmor hade också möjlighet att lyssna på radio eller läsa en dagstidning någon gång ibland.

Utbudet idag, nästan 100 år senare, är ett helt annat. Mina barn, födda på 00-talet, använder många olika medier. De ser på film, tittar på teve, läser tidningar, lyssnar på lyssnasagor, spelar tevespel och använder appar på läsplattor. Bland annat. Något annat mina barn gör mycket är: leker. Någon skulle kanske säga att barns lek blir lidande av alla intryck de får via olika medier . Att de inte får möjlighet att tänka och fantisera själva. Men min bestämda uppfattning är att det är precis tvärtom. Barnens mediekonsumtion blir inspiration till lek. Intrycken transformeras och blir till delar i deras egen fantasilek. I större barngrupper, så som på min arbetsplats, ser jag ofta exempel på när mediernas utbud blir en gemensam plattform för barnen i leken.

Medierådet skriver i sin publikation  "Småungar och medier 2012/2013" (2013) att Bolibompa och Barnkanalen har en särställning vad gäller små barns (0-8 år) tevetittande.  Bolibompa har länge interagerat med sina tittare, som länge har haft möjlighet att skicka teckningar till programmet. Alla de idag aktiva programledarna har ett fint tilltal till sin publik och min upplevelse är att de alla inbjuder till interaktion på ett eller annat sätt. De hänvisar exempelvis till den ständigt uppdaterade "Bolibompawebben".

Den programledare som i min mening känns allra mest uppdaterad är Ylva Hällen. Hennes program Minimello har länge interagerat med barnen och till exempel gjort dem delaktiga genom att inskickade figurer är aktörer i programmet.  Ylva Hällen står även bakom den inramning till filmer och inslag på lördagar som kallas för "Superlördag". Varje "Superlördag" har ett tema kopplat till populärkultur. I lördags var temat data- och tevespel. Hällen mixar det som redan är känt för barnen med nytt stoff. Genom samtal med en expert på temat (påfallande ofta en kvinna) erbjuds nya populärkulturella kunskaper och uttryck som inspiration till barnens lek och egen kultur. l lördags visade Ylva Hällen och experten Angelica Norgren pärlplattor, garnbollar och annat inspirerat av spel och spelkaraktärer: MediepysseI!

l "Superlördag" finns ett inslag där Hällen varje vecka löser ett uppdrag tillsammans med barnen . Där finns ett fint tilltal till barnen som experter, användning av digitala medier för interaktion med barnen, samt ett tydligt interkulturellt förhållningssätt. Det är fantastiskt imponerande! Och det är märkligt att Ylva Hällen inte fått större uppmärksamhet för sitt fenomenala och genomtänkta program. 

Bild: svt.se

"Det är klart att nånting måste dom ju vara bättre på"

Under hösten 2013 genomförde jag en intervjustudie  med fem förskollärare och fem barnskötare. Studien visade att det finns starka diskurser (det vill säga sätt att se på världen) inom förskolan som institution. Det visade sig genom att informanterna uttalade sig på likartat sätt, trots att de arbetade på olika enheter.

Jag tittade på mitt material med hjälp av den franske filosofen Michel Foucaults tankar om makt. Det här inläggets rubrik är ett citat av en barnskötare som deltog i studien. Det är också titeln på min uppsats. Studien visade att det finns maktuttryck mellan yrkesgrupperna. Samtidigt är tanken om arbetslag stark, och goda relationer mellan pedagogerna är viktiga. Ingen vill (eller tillåts) sticka ut.  Det betyder i praktiken att pedagogers fulla potential och specifika kunskaper inte alltid utnyttjas till fullo.

Om du är nyfiken på att läsa mer om makt och relationer mellan yrkesgrupperna i förskolan är du varmt välkommen att läsa min uppsats här

Jag tyckte att det var fantastiskt roligt att samtala med de öppenhjärtiga informanterna. Och det var minst lika roligt att fundera vidare kring och analysera deras utsagor. Att göra studier av liknande slag är något jag gärna skulle göra igen. Vem vet. Kanske blir det så någon gång.

Nytt år - nya tankar - ny start

Jag upplever alltid att nyår signalerar nystart. Det har redan gått en månad på 2014 och nya tankar har redan hunnit snurra kring både det ena och det andra.

Konkret innebär detta års nystart för mig till exempel att min tjänst på arbetet snart kommer att uppgraderas. Eftersom att jag är helt klar med min förskollärarutbildning kommer jag att börja arbeta som examinerad (och så småningom legitimerad) förskollärare - istället för obehörig förskollärare.

Nu när min skola är klar och examensuppsatsen skriven och examinerad hoppas jag/vi också på att ha möjlighet att uppdatera bloggen lite mer kontinuerligt. Att skriva och tänka om barnkultur och barns kultur är så fantastiskt spännande och givande.

Hoppas att du vill vara med!