Konst och autism - Skapande skola på Broskolan

”Kulturen ska vara en naturlig del av barn och ungas vardag och lärande” - Kulturrådet

Det har slagit mig mer än en gång hur ofta det är som kreativa personer hamnar i pedagogisk verksamhet. Utifrån min erfarenhet har det inneburit ett flertal möten med musiker och konstnärer inom särskolan. Eftersom att elever med autism inte sällan har svårigheter med att uttrycka sig kreativt, ser jag det som särskilt lyckat att pedagogerna är extra flexibla. Att kliva utanför inrutade och trygga rutiner kan innebära motstånd.  Men inte desto mindre behöver dessa elever få tillfälle att uttrycka sig.

Vi behöver alla få möjlighet att undersöka och utforska vår tid och plats i världen, våra idéer, vårt samhälle och inte minst vilka vi själva är. Eftersom att vi stundom ställs inför konflikter mellan våra personliga önskningar och andras förväntningar. Det är inte alltid en kamp mellan egot och kollektivet, men många gånger måste vi Kompromissa med jobbets, familjens och samhällets krav. Att få möjlighet att skapa fritt är därför nödvändigt när vi talar om konst.

Många av eleverna saknar ett verbalt språk och använder därför bilder som kommunikativt stöd

Med hjälp av konsten kan vi just undersöka och utforska konstraster och konflikter, på flera nivåer. Konst kan därför vara både enkel och komplex, föreställande eller abstrakt och innehålla det bekanta likväl som det främmande. Det viktiga är att förstå att konst, oavsett om man är utbildad konstvetare eller ej, inte behöver vara vackert eller ens begripligt.

Vad är då konst? Jag menar att konst är ett särskilt uttryck som vi ger ett särskilt värde. När vi gör det får vi andra ögon på vad som skapats. Vi får andra förväntningar och genom det särskilda värdet behöver inte konstverket uttrycka något annat värde än det konstnärliga värdet. Om vi tolkar det som dekorativt eller funktionellt är det just tolkningar. Vi behöver inte förstå konstnärens intention mer än att det är konst (även om det förstås kan fördjupa förståelsen för verket). Det innebär att konstverk berör oss olika beroende på hur vi ser på verket. Vi kan påverkas av att det finns olika element att relatera till, det kan vara en fråga om smak, eller rentav bero på att vi har en relation till konstnären.

Jag arbetar på Broskolan i Älvsjö, som är en liten skola med elever med autism och kognitiva funktionsnedsättningar skola. Broskolan har förmånen att många kreativa personer arbetar där. Däribland Chandra som är professionell bildkonstnär. Med ekonomiskt bidrag från Kulturrådet kunde Broskolan starta Skapande Skola-projekt tillsammans med henne. Initialt hade hon idéer om ett interaktiv verk, som eleverna skulle kunna återvända till och interagera med. På ett tidigt stadium fanns också idéer om att endast använda olika grå färger. Det tyckte jag själv lät spännande. Det blev en demokratisk process där Chandra bjöd in alla oss pedagoger till workshop för att bolla idéer. Det blev ett möte där möjligheter och tänkbara hinder diskuterades. Och där vi  framförallt diskuterade hur vi skulle göra eleverna delaktiga. Att eleverna har autism och kognitiva funktionsnedsättningar innebar en del utmaningar. Alla pedagoger var dock mycket positiva till projektet och var glada för att vara med och genomföra ett, vad jag tror, unikt projekt.

Autism är ett brett begrepp och man talar som regel om ett spektrum eller autismliknade tillstånd. Det innebär att autism kan yttra sig på många olika vis. Men generellt skulle jag vilja beskriva det som ett tillstånd av känslighet för intryck, förändring och krav. Men det kan som sagt variera kraftigt mellan olika individer. Vad som är viktigt när man arbetar i verksamhet med elever med autism är kunskap, erfarenhet och lyhördhet för att bygga tillitsfulla relationer. Det var just en av nycklarna till framgången i projektet.

På hela taget kan man se det som att Broskolan arbetar med att sänka trösklarna. Det innebär inte att eliminera alla hinder utan att göra dem till adekvata utmaningar. Som sagt, många är kravkänsliga så det kräver desto mer lyhördhet av pedagogerna.

Skapande Skola-projektet, att göra en stor väggmålning, lyckades utöver förväntan. Bortsett från de goda relationerna till eleverna, förstod vi på Broskolan att det behövdes skapas ett särskilt rum för konstverket. Konstverket består av målade skivor som monterats på skolans fasad. Genom att sätta upp ett litet partytält och göra det tillgängligt för eleverna blev det en lustfylld situation för dem. Eleverna kunde efter egen förmåga och lust närma sig färg och penslar för att undersöka materialet och uttryckssätt. I denna frihet inom en trygg inramning fanns möjligheter att med olika penslar och färger bidra till ett gemensamt konstverk. Någon fann den förlängda penseln i sig extra fängslande, en annan tog tillfället i akt att uttrycka sin personlighet genom att blanda jord i färgen.

Måla med både pensel och finger - en taktil metod

Man kan säga att det hela hade en något inramning: Det spelades behaglig etiopisk 60-tals jazz i bakgrunden, stämningen var förväntansfull, på en del penslar hängde det pinglor. Det var alltså mer än en visuell upplevelse. Poängen var att utgå ifrån en tillgänglighetsprincip och ge själva processen ett särskilt värde. Det var konst som eleverna själva skapade.

Här fanns inget rätt eller fel, fint eller fult. Det var bara en spännande resa för alla inblandade. För vad vi än ser och tolkar i det färdiga verket så var processen i sig den viktigaste delen för eleverna. Men eftersom verket är kvar på väggen är det något att återvända till och reflektera över.

Även elever från träningsskolan Mockasinen var inbjudna att delta. I stort sett alla elever var delaktiga. Man kunde delta på flera nivåer och att bara befinna sig i samma rum där det händer är en av nivåerna. Vi pedagoger spekulerade kring hur vi skulle förhålla oss om ingen av eleverna ville bidra. Hur skulle vi tolka och presentera ett verk av orörda vita skärmar? Skulle det i sig vara ett uttryck av särskilt värde?

Man kan lugnt säga att det blev en succé. Speciellt i bilddokumentationen fångades elevernas fokus på skapandet. Att i bild dokumnetera blev en viktigt del i processen, för att kunna förmedla hur eleverna arbetat. De blev i sig fina verk och därmed kunde barnen få en chans att reflektera över sitt eget deltagande. Det färdiga verket innehåller en mängd olika personliga uttryck. Linjer, fält och abstrakta figurer spelar med och mot varandra. Eleverna målade nära och över varandras uttryck och detta skapade intressant spänningar. Det är viktigt att belysa att detta tillfälle inte ska förväxlas med skapande verksamhet. Detta var ett möte med professionell kultur och inte ett skolämne. Gränser tilläts överskridas och undersökas.

Elevernas färdiga konstverk.

Med alla de svepande, vertikala och horisontella linjerna, tunna och breda streck, färgfält och kontraster mellan figurer strukturer blev det ett magnifikt verk. Det är konst för att intentionen redan från början var att skapa konst. Istället för att följa en mall, träna på att måla innanför linjerna eller klippa längs de streckade linjen, som skapande verksamhet ofta går ut på,  så skulle det personliga uttrycket få möjlighet att komma fram. Några elever iakttog först på håll innan de närmade sig, andra gick fram och tillbaka, någon återkom i korta stunder medan någon elev gick in direkt och fångades upp av ett eget intresse och driv att måla - mycket och länge. Det är också konst för att Chandra som professionell konstnär höll i projektet.och presenterar det som konst. Dessutom lät Broskolan en professionell fotograf dokumentera processen. Detta var något utöver det vanliga skolarbetet.

Hela projektet blev till en upplevelse vi delar. Det är något som stärker och berikar oss alla, som individer och som grupp. Inte minst kunde vi på skolavslutningen se att föräldrarna kom och intresserat betraktade verket. Så som jag ser det kan de vara mycket stolta över sina unga konstnärer, som visat vad de kan och utmanat våra förväntningar om de hinder vi tror kommer med autism. Det är viktigt med den estetiska kulturen som utmanar att undersöka och utforska det som vi tror begränsar oss. 

 Läs mer om projektet på Kulturrådets projektbank här