Förskoleakademien 2016

Den 21 oktober 2016 anordnade Stockholms Universitet Förskoleakademien för andra året i rad. Förskoleakademien och Förskolesummit, som genomförs i juni 2017, är tillfällen då lärare, chefer och politiker som arbetar med utbildning i förskolan, får möjlighet att möta universitetets forskare och få insyn i det arbete som sker.  Efter att förskollärarutbildningens avdelnings-föreståndare, professor Anne-Li Lindgren hälsat välkomna gav hon oss åhörare en inblick i den forskning som hon är med och genomför: Förskolan som bild- och blickapparat: seendepraktiker och visuell kunskapsproduktion i små barns vardagsliv. I forskningsprojektet har de studerat observationsprotokoll från 1931, med barn som då var mellan 2 och 4 år. Protokollen beskriver inte bara vad barnen gör, utan också hur observatören tolkar barnens blickar och känslouttryck. Intressant kunskap är att redan för 85 år sedan hade barnen stort handlingsutrymme i förskolans miljö och god möjlighet att interagera med varandra, med olika material och med vuxna. Nästa föreläsare, Sofia Grunditz (doktorand) presenterade historiska bilder och filmer från förskolan förr och nu. Bilderna visade, att verksamheten på en hel del sätt liknade den verksamhet vi har idag och att till pärlor, lera och klossar använts både förr och nu. Men förståelsen av objektens betydelse har troligen förändrats genom åren beroende på sammanhang och tid.  (Tips! Några källor där fria historiska bilder från förskolan finns att finna är exempelvis Svensk mediedatabas, Digitalt museum och Stockholmskällan)

Efter de inledande föreläsningarna blev det presentationer av några av förskollärarutbildningens kurser. Seminariet jag deltog vid utgick från förskollärarutbildningens kurs Teorier om lärande och individens utveckling och presenterades av Sofia Frankenberg (lektor/psykolog) och Ida Bertell (lektor). Vi åhörare fick bland annat se en bit av filmen Babies 2010 som följer fyra barn i samma ålder, men med olika uppväxtvillkor. Vi fick fundera över fyra  centrala frågor för kursen: Vad utvecklas? Hur utvecklas det? Vad är målet? Hur kan det mätas? 
    När jag såg filmen slogs jag av att det är så tydligt att att vissa saker är så universella och liksom "inbyggda" i oss som människor. Men vad vi sre beror förstås väldigt mycket på vilken utgångspunkt vi själva har. Vad väljer vi att se? Hur kan vi förstå olika uttryck? Vad är det som mäts? Jämfört med vad? Jag tänker att om vi har kunskap om många olika teorier och synsätt får vi också tillgång till att göra flera olika tolkningar av det vi ser och hör runt om oss. 

Eftermiddagen innehöll seminarium kring aktuell forskning. Jag hade lätt kunnat höra mycket, mycket mer om det. Professor Hillevi Lenz-Taguchi inledde med att berätta övergripande om det tvärdisciplinära forskningsprojektet Hjärnvägar i förskolan. 

Kort går forskningen ut på att jämföra två olika förskolepraktiker: SEMLA (socio-emotionellt och materiellt lärande) och DIL (digitalt lärande) och vad/om dessa ger för effekt för barns uppmärksamhet, språk- och matematikutveckling samt socio-emotionell förmåga. Detta görs genom intensiva, pedagogiska insatser som har designats för projektet. I projektet ingår ett tiotal forskare med olika erfarenheter och från olika discipliner inom akademin, så som psykologi, pedagogik, lingvistik, didaktik, tekniker från Barn- och babyLab i Uppsala med flera, utifrån tanken att just få tillgång till många olika ingångar och tolkningar.


En av de forskare som deltar i projektet forskare är Sofia Frankenberg.  Hon berättade bland annat om begreppet Utvecklings-vetenskap (Developmental Science) och beskrev det som ett övergripande begrepp för olika perspektiv, som går att knyta an till Barns utveckling och lärande.  Hon menar att det i olika perspektiv finns motsättningar, och att dessa behöver hanteras. Men det finns också sådant som alla kan enas om. 


Christian Eidevald, Helena Bergström och Anna Westberg Broström (lektorer) berättade om sin forskning kring män i förskolan och sexuella övergrepp. De menar att frågeställningar kring män i förskolan inte kan separeras från frågan om sexuella övergrepp. Barnens säkerhet står förstås i första rummet, men  misstankar om övergrepp slår hårt mot dem som misstänkliggörs, även om det är på falska grunder.  Hur ska de som arbetar i förskolan och som inte begår brott,  kunna känna sig trygga i sitt yrkesutövande? Hur kan en förskola som är säker för både barn och pedagoger skapas? Dessa frågor är några av det som forskarna funderar kring. Det är ett svårt men mycket viktigt ämne att fundera över och samtala om. Och mer forskning behövs - kring exempelvis vad grunden till misstänkliggörandet är.

Jag tycker att det var en mycket givande dag, och jag kommer definitivt att följa flera av forskningsprojekten med stort intresse.