Vårt uppdrag i förskolan. Inte mitt.

Förskolan har sin bakgrund i det sena 1800-talets barnträdgårdar och barnkrubbor.  Under 1970-talet skedde en stor och snabb utbyggnad av verksamheterna, eftersom kvinnor blev efterfrågade i arbetslivet i större utsträckning än tidigare. För att matcha efterfrågan på daghemsplatser behövde man utbilda pedagoger snabbt. Pedagogernas utbildningslängd och innehåll kunde således skilja sig mycket åt. Förskollärarna läste sin utbildning på det så kallade förskollärarseminariet. Dagens förskollärarutbildning ges på högskolor och universitet. Verksamheterna styrs idag av såväl skollag och läroplan och vilar på vetenskaplig grund. Uppdraget har alltså förändrats mycket genom åren, och de som utbildade sig för trettio år sedan har inte att förhålla sig till samma uppdrag idag som då. Det krävs andra saker av pedagoger i dag.

Över 100 år har gått sedan den första förskolan startades och samhället ser helt annorlunda ut idag än vad det gjorde då. Samtidigt kan vi se att oerhört starka diskurser (sätt att se på verksamheten)  lever kvar i verksamheten än i dag. Vi kanske inte alltid funderar över anledningen till varför vi gör vissa saker, och vad syftet är med detta. Vi bara gör det, för det är så förskolans organisation eller innehåll brukar vara uppbyggd.

Martina Lundström, förskollärare och pedagogista, driver bloggen Mötesplats förskolan. Hon beskriver i texten "'Jag tycker!' - om friåkning i förskolan" sin syn på vad undervisning i förskolan innebär. Hon menar att det i dag finns en tendens att läroplanen tolkas fritt utifrån varje pedagogs tyckande och tänkande. 

Om vi gör sådant som inte har ett tydligt syfte, eller grundas i vårt uppdrag måste vi få hjälp att se detta. Det finns en svårighet i att det i arbetslag kan skapas en viss typ av lärandekultur, som kanske i just det sammanhanget upplevs vara den rätta vägen att gå.

Att det finns olika syn på uppdraget syns i olika forum i sociala medier, där pedagoger i förskolan diskuterar utvecklingsfrågor kopplade till förskolan.  Detta är något jag också personligen har upplevt när jag möter pedagoger med olika erfarenheter. Att både utbildning och erfarenhet skiljer sig mycket åt mellan pedagoger i förskolan, tror jag är en anledning till denna "friåkning" som Martina talar om.

Förskolläraren Ann Kronberg Larsson menar att vi ibland glömmer att förankra våra tankar om verksamhetens innehåll i ett barnperspektiv. Hon menar också att vi missar att knyta samman det med teoretiska kunskaper. Risken är att vi utgår från en sanning som vi själva har skapat, i stället för att förankra det i styrdokumenten.

Hur gör vi då, för att säkerställa att vår verksamhet grundas i uppdraget?

Uppdraget utgår från läroplanen, och eftersom läroplanen i viss mån är tolkningsbar måste vi gemensamt på varje enhet bestämma oss för vad innehållet står för, för oss. Vi måste få möjlighet att reflektera kring och diskutera vårt uppdrag under arbetstid. Varje medarbetare i organisationen måste veta vad organisationen står för och förhålla sig till det. För att hen ska kunna göra det måste diskussionen föras kontinuerligt, och ett pedagogiskt ledarskap måste existera. Frågan är om alla pedagoger i förskolan får möjlighet att reflektera och diskutera i den utsträckning som behövs? Är det något som prioriteras? Finns det en medveten pedagogisk ledning på alla förskolor?

Ytterst ansvarig för den pedagogiska ledningen på förskolan är förskolecheferna: 

Som pedagogisk ledare och chef för förskollärare, barnskötare och övrig  personal i för­ skolan har förskolechefen det övergripande ansvaret för att  verksamheten bedrivs i enlighet med målen i läroplanen och uppdraget i dess helhet

  (ur LpFö 98/10)

Tydligt beskrivet. Men hur genomförs detta i praktiken?

Har förskolecheferna tid att vara pedagogiska ledare? Deras uppdrag innebär idag inte bara pedagogisk ledning, de har även ekonomiskt och administrativt ansvar.  Har förskolecheferna kompetens att driva förskoleutveckling? Vidareutbildar och fortbildar sig förskolechefer kontinuerligt när det gäller ny forskning? Befinner de sig i nätverk där deras föreställningar om arbetet i förskolan utmanas?

I förlängningen tänker jag att vi också måste nätverka, reflektera och diskutera innehållet i verksamheterna tillsammans med pedagoger lokalt och nationellt, för att på sikt kunna forma en likvärdig förskola i hela landet. Jag tänker också att utökad samverkan mellan högskolor/universitet och verksamheterns är en väg att gå. Universiteten måste bedriva praxisnära forskning som är relevant i praktiken. Förskolornas verksamheter måste vara barnens arena i samhället tydligare än idag, och inte bara forma sina egna diskurser.   

Förskolans uppdrag är minst sagt komplext. Vi måste ständigt sträva efter att utvecklas, både som verksamhet och enskilda pedagoger. Det gör vi genom att  kritiskt ifrågasätta det vi gör  och alltid göra saker utifrån ett tydligt syfte. I detta måste vi hela tiden förhålla oss till uppdraget.

Det vi gör i förskolan ska vara roligt för barnet per definition. Inte "Haha!"-roligt jämt. Men inspirerande, lustfyllt, intressant och utgå från deras kultur - barnkulturen - med bas i leken. Det ska finnas möjlighet till lärande och det ska vara en trygg och fri miljö, där alla delar får plats.

Det är vårt uppdrag.