Fredagkväll. Huset var fullt med barn: två egna och fyra andras, som vi skulle vara barnvakt till. Efter lek och middag hade vi planerat att se på film. Jag tänkte: "Det är dömt att misslyckas att låta sex barn i varierande åldrar samsas om att välja en film.
Därför tänkte jag ut en listig plan: Jag bad ett av barnen att välja en film hen ville visa för de andra. Vid middagen, berättade jag för alla sex barnen att hen ville visa Lego Star wars-filmen, och att det förstås var helt frivilligt om man ville se den eller göra något annat. Ingen konflikt uppstod.
Jag återkommer ständigt till det hermeneutiska begreppet förväntning (hermeneutik = tolkningslära). Att begreppet är viktigt tycker jag att man ständigt märker. I egenskap av att vara intellektuella varelser vill vi ha beredskap för vad som komma skall. Vi blickar framåt, planerar för framtiden och fantiserar om möjligheter längre fram.
Som jag ser det behövs det en länk mellan nu och sen. Vi skulle troligen inte fungera vettigt om saker och ting bara hände hipp som happ. Vi skulle drabbas av ständiga överraskningar och vi skulle inte ha någon förmåga till framförhållning.
Jag tänker på trafiksignaler: Rött betyder "stopp", gult betyder att man ska göra sig beredd och grönt betyder "kör"! Det gula ljuset länkar nuet till en snar framtid. Man blir varse om hur viktigt det är med förväntningar på framtiden och behovet som finns av "gult ljus"-länken
Den beredskap man har beror på förkunskaper och förväntningar. De behövs i ansatsen och hindras man i språnget är det som att snubbla. Eller ännu värre, som om att någon fäller krokben.
Vad har då detta med barnkultur att göra? Det handlar om att barn ofta behöver förberedas för förändringar. Särskilt gäller det som är utanför de normala ramarna och rutinerna. Som vuxen behöver man ge barnet förutsättningarna för det som ska komma, det vill säga vilka förväntningar barnet kan ha på det som ska ske. Vuxna behöver ge barnet "gult ljus" innan det slår om till grönt, annars kan somliga bli kvar vid den röda signalen. Jag tänker att barn många gånger blir "trotsiga" därför att de inte var inställda på att exempelvis klä på sig.
Det är många gånger en fråga om sociala färdigheter. Det handlar om att kunna vara flexibel. Det är inte alltid lätt att vara smidig om man är inställd på ett viss förlopp, medan barnet har en annan vision. För egen del behöver jag helst vara förberedd på att behöva vara flexibel. Det måste jag till exempel göra när jag går in i min yrkesroll. För andra kanske flexibiliteten kommer naturligt utifrån personlighetsdrag.
När barn är frustrerade kan det mycket väl handla om att den verklighet de upplever inte stämmer med de förväntningar de har. Som förälder behöver man känna sitt barn för att kunna förstå sitt barn. Man behöver ha ett hum om vad barnen förväntar sig och förmåga att ge barnen positiva förväntningar.
För att förekomma onödiga konflikter kan man som förälder försöka vara närvarande och bidra med det gula ljuset - vilken form det än må vara. Det kan handla om en blick, en sak eller något någon säger.
Inte sällan försöker vi lära barn att det inte alltid blir som man har tänkt sig. Det stora dilemmat här är att inte kunna förbereda för allt, eftersom saker ibland dyker upp i sista sekunden. Vissa barn, exempelvis vanligt bland barn med diagnos inom autismspektrumet, har stora problem med förändringar som kommer oannonserat. Somliga upplever det svårt att byta aktivitet oavsett om de har fått möjligheter till förberedelse. Andra får man inte förbereda alltför tidigt eftersom de gärna kastar sig över nästa aktivitet omedelbart. Barn är som ni vet olika.
Dessutom är en del barn lyhörda och drar snabbt egna slutsatser. Råkar man nämna att det finns en glasskiosk vid badstranden, har man i princip lovat att köpa glass.
En del överraskningar kan vara trevliga, medan andra kan vara besvikelser. Att signalera gult ljus är vad jag har märkt ett bra sätt att förekomma onödiga konflikter. Men saker och ting förändras, så det är en ständig balansgång att vara förälder. Det är nödvändigt att ha beredskap för att oförberedda saker kan hända.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar