Jag
hör emellanåt att många leksaker inte erbjuder barn någon utmaning att själva
fantisera. När någon säger så tänker jag att det låter lite som om dessa ting
vore färdigfantiserade. Blir lek med leksaker som föreställer något en
undermålig lek? Det verkar som om att man ser barn som lata, och att de inte
orkar bry sig om att fantisera. Och vi vet ju hur viktig fantasin är för oss.
Leksaksindustrin
kan kritiseras för att utgå från könsstereotypa mönster, vara kommersiell eller
sakna miljöengagemang. Men ska vi kritisera barns
förmåga att fantisera? Visst kan den behövas utmanas. Vi måste dock förstå att
fantasin endast är gränslös i teorin. Till exempel Lev Vygotskij påpekade att
vi måste ha något att utgå ifrån. När vi fantiserar behöver vi någon typ av råmaterial
att bearbeta, något att fantisera om.
Jag
upplever att många barn tycker om att leka med leksaker, därför att många av
dem är förknippade med berättelser. Det kan exempelvis handla om hjältar, i historier
där det goda står mot det onda. Det kan också handla om animerade fordon, eller
andra figurer som måste lösa problem och konflikter. Något som uppenbarligen engagerar många barn och stimulerar deras leklust.
Även
om leksaken är en superhjälte från en annan planet, eller en docka som ska kläs
moderiktigt, så är den ändå bara något att bygga fantasin på. Leksakerna är,
liksom cykeln, starten på en resa. Hur kreativ leken blir beror ju på barnets
lust att leka och om barnet har frihet att utveckla leken. Barns lek idag ska inte
jämföras med svunna tiders barndomar, där kottar kanske var det roligaste man
kunde leka med.
Många
verkar förespråka pinnar som den perfekta leksaken. Möjligheterna tycks vara
oändliga. Pinnarna kan förvandlas till svärd, trollspön, slevar och många andra
saker som en påhittig hjärna förmår. Jag är också förtjust i pinnar. Vi har ju
till och med en pinne i vår Barnkulturenlogga. Men föremål som är öppna att
förvandlas till vad helst man vill, så som pinnar, stenar, filtar med mera, är
inget som ska ställas mot andra mer
definierade leksaker. Det är i variationen som fler möjligheter till olika
lekar ges
Det
finns ju dessutom en debatt om att vissa leksaker förmedlar skeva ideal, att en
del dockor har kroppar som inte är realistiska. Men min uppfattning är att
barn är kompetenta att se att det handlar om leksaker. Däremot kan man tala om
mönster i samhället där begränsade och stundom förfalskade ideal prånglas ut.
Om
man är orolig att barn påverkas av leksaker, och vill ge dem tydliga
förebilder, tänker jag att det viktigaste är att själv vara en förebild. Är du
som förälder eller pedagog nöjd med dig själv? Eller klagar du din vikt, och
att inga kläder passar? Se över dina egna vanor och fråga vilka förväntningar du
har på dig själv, såväl som på de barn som befinner sig i din närhet. Föräldrar
behöver ta ansvar för sina barn – genom att exempelvis inte köpa film och
dataspel med femtonårs åldersgräns, till en åttaåring.
Här
har någon varit kreativ och gjort om dessa dockor, så att de motsvarar ett
sundare ideal: Länk
Men
viktigast av allt: Lyssna på barnen, och var nyfiken på vad som intresserar dem!
Så väl som det var sagt!/Margareta
SvaraRaderaBra skrivet om leksaker!/Margareta R
SvaraRaderaTack!
Radera