Oskar Hejll skrev för en tid sedan ett inlägg på Facebook där
han undrade lite kring pedagogik riktat till barn. Utgångspunkten för hans
inlägg var utställningen Skräck och skrock - det ockulta sekelskiftet 1900 som
visas på Hallwylska museet i Stockholm, där han skulle delta med rekvisita. En
gemensam vän uppmärksammade mig på Oskars fråga, eftersom det handlade om barnkultur
och monster. Jag kände genast att jag ville veta mer om projektet.
Det
resulterade i att jag åkte – inte till världens ände, men väl ut till Stockholms
utmarker – för att träffa Oskar Hejll. Jag åkte långt ut på den röda tunnelbanelinjen
till förorten Alby. I Alby ligger Subtopia, som är en plats där ett
stort antal kulturarbetare och företag har sin bas. Det är en spännande plats
för kreativa möten. När jag kommer dit lägger jag exempelvis märke till namn
som Cirkus Cirkörs och Clowner utan gränser.
I Subtopia har
Oskar Hejll sin verkstad, sitt kontor och ett ockult referensbibliotek. Han
började verka som dockmakare 1996, men han beskriver sig numer vara
projektledare, projektutvecklare, föreläsare, artist och författare. Jag tycker
mig ana något av en multikonstnär i Oskar, en person som lever på sitt
entreprenörskap.
Oskar berättar
att han driver mycket av arbetet som egenföretagare, med allt som följer med
detta. Det innebär mycket utöver det faktiska skapandet: underhålla nätverk, resor, sälja in idéer och
andra förberedelser av olika slag. Oskar påtalar vikten av att omgärda sig med
bra människor, eftersom hans projekt många gånger innebär samarbete med andra. Därför
handlar mycket av hans arbete om att se till att knyta kunnigt folk till sig.
Hejll menar att hans arbete inte i första hand riktas
specifikt till barn. Visst händer det att han får uppdrag vars målgrupp från
början är barn och unga, men som regel är det hans projekt som styr, och i
andra hand målgruppen. Jag upplever att Oskar är driven av att ha kontroll över
sitt eget skapande. Idén som måste säljas in kommer först, sedan startas
projektet upp, innan arbetet för att nå publiken börjar.
Ett av Oskars tidigare samarbetsprojekt |
I Hejlls verkstad finns mängder av prylar, det är en till
synes mycket varierande verksamhet han sysslar med. Jag anar ändå ett tema bland
alla isärplockade urverk, höga hattar och vampyrjägarkit. I ett hörn står kulisser
till en tidsmaskin, vilket avslöjar hans intresse för steampunk (En estetisk
genre som utgår från ett futuristiskt 1800-tal, ett slags "framtiden i
dåtiden", typ ångdrivna robotar). När man står i Hejlls verkstad så är det
som att stå i kulisserna till hans eget universum.
Oskar berättar om Tidsmaskinen, en
föreställning där skolelever får möjlighet att själva interagera med karaktärer
(alla misstänkt lik Oskar) ur historien. Idén är att skapa en resa i tiden där
barnen får en chans att uppleva historien ur ett annorlunda perspektiv än vad
de kanske är vana vid. Målet med
föreställningen är att engagera eleverna i ämnet historia, genom att få möta historiska
personer så som exempelvis Anckarström. Hejll vill att eleverna ska få en känsla
för hur det kan ha varit på Gustav III:s tid. Han säger att "Det handlar
inte så mycket om vilket årtal Anckarström sköt Gustav den tredje, utan
varför".
När vi möts berättar han att han håller på att fylla en container
med "medeltid och magi". Han ska för andra året i rad åka till
Liseberg i Göteborg för att leva medeltidsliv och bjuda unga på äventyr,
tipspromenad och skattjakt. Han menar att barnen kanske rent av lär sig något
nytt om folktro när de hör smeden berätta om trollen. Det hela låter inspirerande,
jag tänker att det låter som en minst sagt udda attraktion för Göteborgs stora
nöjesfält. Men hans erfarenhet från i fjol är att det var mycket uppskattat av
besökarna.
Oskar berättar att det ofta är föremålen – prylarna –och den
berättelse de förmedlar som står i centrum i hans produktioner. Det märks hur
det kreativa tar stor plats. Idéer föds inte sällan i möten och de
skapande processerna används för att ge nya vinklingar på den historia vi
annars är vana att höra eller uppmärksammar fenomen som tillhör det udda och
obskyra. Jag kan själv intyga efter att hört Hejll föreläsa om vampyrer,
gengångare och hemliga sällskap på Hallwylska, att han har ett stort kunnande i
dessa ämnen.
Det krävs omsorg om
detaljerna, för att kunna förmedla kvalitativ underhållning. I Oskars skapande
handlar det om underhållning med innehåll och substans. Varje föremål på
scenen är av betydelse, han använder ingen extra utsmyckning.
Oskars arbete
handlar dock inte bara om att skapa nytt, det kan också handla om att göra rekonstruktioner
utifrån olika fynd. Oskar nämner att han deltog i ett projekt i vikingastaden
Birka, på Björkö i Mälaren. Genom att rekonstruera föremål och kläder kunde man
levandegöra historien och på så vis blev även berättelserna om de som levde på
Birka under vikingatiden mer påtagliga.
Jag upplever att Oskar är en historieberättare som vill återskapa
såväl som skapa nya och häpnadsväckande möten. Han menar att det är i mötet
mellan människor som idéer utbyts och föds. Till sin hjälp att berätta
historier har han föremålen. Tingen blir kvar efter att människorna som
tillverkade och brukat dem har försvunnit. De lämnar de spår efter sig i just
föremålen. Saker och ting kan fortleva trots att både tid och rum förändras.
Oskar menar att han inte är någon pedagog. Samtidigt märker
jag hur han vill förmedla kunskap och lust för historia och annorlunda
berättelser. Vi samtalade om vad det egentligen innebär att producera kultur för
barn? Ska vi förstå det som att kultur för barn ska ske på "en låg nivå"?
Oskar menar att det snarare handlar om att skapa på hög nivå. Dels för att han
litar på sin publik och dels för att det ska ge något nytt för den som deltar i
eller iakttar verket.
Mina tankar går osökt
till Vygotskijs idéer om kunskapsöverföring - det vill säga att låta barnet bli
"ett huvud högre". Det finns ingen vits med att berätta något för
barnen som de redan vet. Man behöver inte vara oroliga för att alla inte
förstår allt, det viktigaste är att stimulera nyfikenheten.
När vi talar om hur man förhåller sig till barn i skapandet
menar han att han vill att alla i publiken ska få något. Det gäller oavsett om
det är ett historiskt projekt med en klass 3, om det handlar om skapande skola
eller om det gäller en resande varieté på en steampunkfestival. Han vill inte göra
en "föreställning för barn" medan föräldrarna står runt hörnet och
röker eller kollar Facebook. Det finns alltså ett medvetet dubbelt tilltal i
Oskars verk.
Jag frågar vad Oskar Hejll förväntar sig av sin publik.
Han talar då om delaktighet. Hans projekt innefattar till stor del
interaktion med barn. Vi återkommer flera gånger till hans bakgrund som så
kallad lajvare. (Lajv kommer av levande rollspel, en slags improviserad lekfull
teater med flera parallella berättelser och utan publik) Han menar att inget
kan gå fel, då det handlar mycket om att improvisera och att få barnen
engagerade. Det gäller bara att vara förberedd och kunna ämnet. Om han
exempelvis ska göra ett projekt om häxor, ser han till att lära sig så mycket
som möjligt om häxor. Han läser alla böcker han kan komma över, ser filmer,
läser serier och så vidare. Oskar Hejlls arbete är inte bara hans levebröd, det
är hans livsstil och därför krävs det beredskap.
Oskar Hejll. Selfie, 30 mil norr om Polcirkeln. |
Jag summerar mötet utifrån mitt barnkulturella perspektiv
med att Oskars verksamhet handlar om att gestalta kunskap med hjälp av föremål,
genom interaktiva möten med publiken. Det är viktigt med en fängslande
berättelse och omsorgen om tingen och detaljerna ger berättelsen ytterligare
dimensioner. Genom det lekfulla berättande och det gemensamma samtalet formas
ett lärande ur nyfikenheten på obesvarade frågor. Vid första anblick kanske det
verkar som om Oskar Hejlls verksamhet är spretig. Men jag upplever att de
länkar i varandra. Det är inte olikt hur idéer vandrar i mötet mellan
människor.
Oskar Hejll är nu aktuell med boken Dr Cagliostro 's Cabinet of Curiosities. Är ni mer nyfikna på eller vill komma i kontakt med Oskar kan kolla Kompani Bastard
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar