Pinnar och lek - #78

Den som kommer hem till oss kanske tycker att det är lite rörigt utanför dörren. Inte stökigt. Snarare som om att det är något projekt på gång. Där ligger nämligen en stor hög med pinnar.

Pinnarna är tillsynes vanliga pinnar i varierande storlek och form. Men jag har inte listat ut vad som är den gemensamma nämnaren för dessa tingestar. Vad är det för pinnar som ligger där? Barnen samlar med gemensamma krafter och högen växer långsamt, men stadigt. Jag har sett dem använda några som svärd, käppar, trollstavar eller till något fiffigt redskap som kan behövas när man fixar och donar i sandlådan.

Innan de började samla pinnar, så samlade de på stenar – efter stenåldern kommer pinnåldern. (Ni som har läst boken Astons stenar av Lotta Geffenblad känner igen fenomenet!) Eller så kanske ni har egna erfarenheter av barn som samlare. Det är fascinerade även om det stundom kan vara påfrestande för ordningssinnet. Till exempel när barnen kommer släpande med pinnar som är stora som små stockar.

Vad är det egentligen som gör pinnar så speciella?

Jag har mina teorier.

I händerna på barn sker något magiskt med pinnen eller stenen. Med fantasins kraft transformeras tingesten, och blir till något de behöver i leken. Eller så blir tinget ingången till leken, därför att den liknade något. Ur denna association skapades förutsättningar för en lekidé. Föremål som vävs in i leken blir till något annat som är bättre och mer värdefullt. Bara de som leker kan se det. 

På vår tomt finns ett pågående pinnprojekt. Jag kallar det för en bit barndom. Kanske ser det lite stökigt ut, men jag står ut med tanken eftersom det betyder att mina barn har ett utforskande, lekfullt, projekt på gång, med hjälp av dessa till synes obetydliga pinnar. Och även om jag stundom skulle vilja städa undan pinnar och stenar, så skulle det vara lika känsligt som om jag skulle slänga några av deras favoritleksaker.