Rekommenderat! - #35

Idag blir det några korta rekommendationer och tips om andra som rör sig i och omkring barnkultursfären:


 Bolla.se är en webbplats om barn- och ungdomskultur där man kan få tips om olika barnkulturprojekt, forskning om barnkultur,  nyheter om barnkultur med mera.
 

CBK (Centrum för barnkulturforskning) vid Stockholms universitet erbjuder utbildningar och bedriver forskning i barnkultur. Varje år genomför CBK ett symposium där barnkulturen står i centrum. I ett led att sprida kunskap om barnkultur anordnar CBK "Mötesplats barnkultur" på Musikaliska i Stockholm.

Bild: framsidan.net

Anne Bamford  som är konstprofessor, har skrivit boken "The wow factor" som bygger på granskningar av 170 länders arbete med estetiska ämnen och kultur i skolan. Anne Bamford föreläser på Settdagarna 2014 för dem som går Styrning- och ledningsspåret. Här kan du hitta en artikel om Anne Bamford i Pedagogiska magasinet.

Bild: hig.se

Här går att ladda ner filmprofessorn Margareta Rönnbergs bok "Nya medier - men samma gamla barnkultur" från 2006. Boken har några år på nacken, men innhåller många intressanta resonemang kring mediers roll i barnkulturen, och kring våra vuxna förhållningssätt.








Fler rekommendationer kommer vid senare tillfälle. Rekommendera gärna oss dina barnkulturfavoriter!

Barn i bur - #34

Det började med en bild jag fann på nätet, som väckte min nyfikenhet: Vad är detta? Varför har den uppfunnits? Genom några efterspaningar på nätet fann jag lite information om bilden, som föreställer en så kallad "Portable baby cage". Emma Read fick U.S patent 1448235 på den år 1923.

Uppfinningen var tänkt att användas av storstadens trångbodda familjer. Barn skulle få frisk luft och ges en egen plats, där de kunde vila och leka. Dåtidens trångbodda var inte bara beroende av mer yta – man hade inte heller samma säkerhetstänk i lägenheterna.

Å ena sidan erkände man barns egen status och deras särskilda behov, och detta kan ses som ett led i en nyare och för sin tid modernare syn på barn och barndom. Å andra sidan kan det i våra ögon förefalla oansvarigt och ses som ett förminskande av barnen. 

Troligtvis tänkte man inte på att luften kanske inte var så ren som man kunde tro i storstaden. Att vara exponerad för sol kanske inte heller var helt lyckat....

Hursomhelst – lite kuriosa om en bild med ett barn i bur (Vilket kanske egentligen inte är så märkligt. Tänk bara på dagens spjälsängar). Fast tanken med "Portable baby cage" var snarare tvärtom. Den innehöll en idé om lite mer frihet för barnet.

Vad är normalt? - #33

Vi har mängder av normer att förhålla oss till i vårt dagliga liv. Dessa normer är först och främst förväntningar (från omvärlden) om hur vi bör bete oss. Normerna kan både begränsa och möjliggöra för oss. De kan begränsa oss genom att de talar om för oss vad som är anses vara okej att säga, göra, ha på sig och så vidare i ett visst sammanhang. De styr således vårt handlande. Men de kan samtidigt hjälpa oss att få en föreställning om vilka vi är, och de kan ge oss möjligheter att känna gemenskap med andra. Men om man inte upplever att man känner igen sig inom ramen för de dominanta normerna i samhället kan det ge en känsla av att exkluderas (känna sig utestängd).

Normer är konstruktioner som kan kan förändras, men det tar tid. Vad som anses vara normalt kan vara olika, beroende på i vilket sammanhang man befinner sig. Något som är normalt i ett visst sammanhang kan anses vara avvikande beteende i ett annat.  Normerna  finns inte bara i vårt handlande och görande, de finns och förstärks också i samhällsstrukturer av olika slag. 

I förskolans läroplan finns ett helt avsnitt (2.1) som behandlar Normer och värden: ”Förskolan ska aktivt och medvetet påverka och stimulera barnen att utveckla förståelse för vårt samhälles gemensamma demokratiska värderingar (…)”. Förskolan ska ” lyfta fram och problematisera etiska dilemman och livsfrågor”. Den ska också ”göra barnen uppmärksamma på att människor kan ha olika attityder och värderingar som styr deras synpunkter och handlande”. 

Hela förskolans uppdrag vilar på de normer och värden som förmedlas till barnen genom vad vi säger och gör. Därför krävs det att vi som arbetar i förskolan diskuterar vad vi menar med olika begrepp, att vi diskuterar dilemman och vågar ifrågasätta det vi ibland tar förgivet hos oss själva och andra. Det är extremt viktigt ur ett barnperspektiv. Vi får inte förutsätta att alla är som oss själva.

Ett erkännande? - #32

En ny lag träder snart (1 juli 2014) i kraft, vilken kommer att erkänna att vänsterhänta har 7% nedsatt rörlighet. Hur man kommit fram till dessa sju procent är oklart.

Inga barn väljer att bli höger- eller vänsterhänta. Barn har däremot länge tvingats att använda höger hand, fastän deras mest dominanta hand i själva verket är vänster. Det finns alltså en högerhäntsnorm i samhället som många verkar vara blinda för. Den som inte är vänsterhänt är säkerligen inte medveten om denna högerhäntsnorm. Inte minst märks det på vardagliga produkter: alltifrån saxar, mobiltelefoner och fjärrkontroller till bilar.

Det har visat sig att 98% av alla vänsterhänta har upplevt ett visst obehag av att behöva använda föremål som är anpassade till högerhänta. Dessutom visar statistik att fler olyckor drabbar vänsterhänta som tvingats använda verktyg och andra så kallat högernormativa föremål. Vissa försäkringsbolag har därför en särskild premie för vänsterhänta som är dyrare. Detta har varit en känslig fråga just vid barnförsäkringar. "Diskriminerande och omöjligt" hävdar många föräldrar.

Den nya lagen får som konsekvens att vänsterhänta inte får tvingas att använda höger hand. Det gäller även dem som är dubbelhänta. Barnen måste själva få bestämma vilken hand som fungerar bäst för dem. För barn är det ett osynligt hinder, och många barn upplever att de inte får den hjälp de behöver.

Man ska som vänsterhänt nu kunna söka ett bidrag (tidigast från 7 års ålder) på upp till 100.000 kr. Beloppet är i princip ett engångsbelopp, men ska kunna sökas flera gånger om man kan hävda att den vänsterhänta har utsatts för särskilt utanförskap. Bidraget ska "vara en investering i anpassade verktyg och instrument för den behövande".

Tillverkare av vänsterställda keyboards spås nu en lysande framtid. Vänsterhänta kommer äntligen kunna skriva mer avslappnat. Det ryktas även att Microsoft ska släppa en ny version av Word, anpassad för vänsterhänta elever.

April, april!

Det här inlägget är förstås bara båg, det finns inget lagförslag gällande vänsterhänta. Men sanningen att säga är det inte alltid helt lätt att vara vänsterhänt – jag vet av egen erfarenhet. Det finns sedan gammalt en högerhänthetsnorm i samhället. Imorgon fortsätter vi på temat och resonerar kring normalitet och avvikelse.

I fablernas värld - #31

Fabler har funnits mycket länge. Redan de gamla grekerna berättade fabler. Ni som har barn har kanske lagt märke till att Barnkanalen visar Aisopos teater. Aisopos var slav, och levde på ön Samos, under 500-talet f. Kr. På Wikipedia går att läsa att "han lyckades tjäna sitt frigivande genom sin kvickhet. Dock blev han dödad på grund av sin spydighet". Aisopos fabler är bland de tidigast nedtecknade. Idag fick jag veta att även konstnären och vetenskapsmannen Leonardo da Vinci skrev fabler (länk här). Projekt Runeberg arbetar för att skapa fria elektroniska utgåvor av klassisk nordisk litteratur. Där finns en samling fabler, som du kan läsa här.  

Man skulle kunna tolka att fablerna innefattar en typ av kravpedagogik, då de syftar till att visa på fostrande lärdomar (även om fablerna inte exklusivt har varit riktade till barn). Många, exempelvis pedagogen John Locke (1632-1704) menade dock att de var bra för barn. Enligt Lockes filosofi föds barn som oskrivna blad, på vilka de vuxna överför sina visdomar. På så sätt skapas kloka barn. Andra, såsom filosofen J.J. Rousseau (1712-1778), hävdade istället att fablerna snarast var förvirrande för barnet. 

Räven predikar för gäss

Medeltida kalkmålning av fabeldjur i Tensta kyrka

 Fotografi av Lennart Karlsson, Historiska museet.

Traditionen med djur som berättar sedesamma historier kan förstås som ett bidrag till dagens förmänskligade djur som ofta förekommer i barnkulturen. Jag har närmast kommit att betrakta dem som ett signum för barnkultur. Djur och ting ges ofta ett starkt symboliskt värde, och det är kanske därför som jag gillar dem. Dessa bilder av människors goda och mindre smickrade sidor och egenskaper – förvisso förenklade – belyser något av att vara människa. 

Möjligen kan vi tycka att fabler är förlegade och att den typen av berättelser med sitt moraliserande hör till en tid då religiösa föreställningar hade en dominant position i vårt samhälle. Jag kan ändå inte låta bli att tycka om dem. Och visst händer det lite då och då, att jag berättar för barnen om Peter och vargen.

Fler bilder av barndom - #30

Idag blir det bilderna som får tala. Bilden av barn har som sagt varierat och de bilder vi ser av barn tolkar vi utifrån vår egen samtid. Bilderna skildrar små scener, en del är iscensatta, och visar den bild som fotografen vill förmedla. Fotografen är således en av alla som är med och konstruerar bilden av barndom.

Martha Holmes 1944, ca 1920, Raymond Prunin (France, 1950s), 1941 (UK), ?, Alfred Eisenstaedt (Paris 1963), William Gedney  1964, ca 1890, 1956

Vilken barndom? - #29

Dagarna blir allt längre och barnen är ute och leker mer och mer. Sedan snön försvann har barnen kunnat återerövra sandlådor och lekparker. Cyklar plockas fram, pinnar samlas och snart är det varmt nog för vattenkrig ut.

Men vad är egentligen barndom? Vad innebär den? Och varför säger vi inte vuxendom? Det korta svaret är att vuxna står för normen, och barnen är de som avviker från denna norm. Det verkar även som att barndom är ett begrepp som vi vuxna använder i betydligt högre grad än vad barn gör. Vi minns vår barndom. Barndom verkar alltså vara något vi betraktar i backspegeln.

Vad innebär det att vara i sin barndom, här och nu? Det vet såklart bara barnen själva, vi vuxna är utomstående betraktare.

Dagens barns barndom skiljer sig såklart från den barndom som de vuxna hade då de var barn. Samhället har förändrats. Vi har nya tankar och idéer om hur världen är konstruerad. Det finns andra tekniska förutsättningar att hantera vardagen. Men att vara barn idag innebär fortfarande som regel att behöva anpassa sig till den vuxna normen och den barndom som de vuxna har haft. Vi föräldrar använder inte sällan vår egen uppväxt som grund för hur vi själva fostrar våra barn. På gott och ont.

Barndom är alltså något som förändras över tid. Historiskt sett har synen på barn varierat. Inte minst när det gäller hur och när man talar om barn. Barn har under perioder betraktats som små vuxna. De har antagits varit onda av naturen – med hänvisning till den bibliska föreställningen om arvsynden. De har setts som tomma kärl som ska fyllas med de vuxnas visdomar. Det har funnits mängder av olika föreställningar om barn, som över tid har förändrats.

Barndom i Paris ca 1920. Okänd fotograf

Barndom är alltså en social konstruktion. Vi har gjort en slags överenskommelse kring vad som definierar ett barn och därmed också barndomen. I barnrättskonventionen definieras barn till exempel enligt sin biologiska ålder: noll till 18 år.

När jag ser mina barn springa omkring glad i hågen, fulla av liv, när de leker och jag ser dem, här och nu – då är jag inte sällan där och fumlar med mobilkameran. Ofta kommer jag på mig och med lite fukt i ögonvrån vill jag vråla: "Minns detta mina barn, minns er lyckliga barndom!"