Om det fantastiska och det verkliga

Lennart Hellsing har inte bara skrivit barnlitteratur. Han har också skrivit om barnlitteratur.  En av hans mest kända böcker (från 1963) heter "Tankar om barnlitteraturen". Där skriver han så här: 

Om intryck och uttryck

En grundläggande drift hos människan är att dela upplevelser med andra, att ge uttryck för den egna personligheten och att bli bekräftad. Kommunikationen, den ömsesidiga personliga bekräftelsen är själva meningen med livet. Barn älskar att uttrycka sig, oavsett språk. Finns det någon som lyssnar, ser och besvarar deras uttryck kommer alla deras språk att växa och de bygger upp en positiv kommunikativ identitet

Ur Musik och språk - ett vidgat perspektiv på barns språkutveckling och lärande av Ulf Jederlund.

Om barnperspektiv

Gabriella Ekelund och Annamaria Dahlöf  har skrivit boken "Skarpa lägen"   om barn i svåra situationer. Alla som arbetar med barn borde någon gång läsa denna bok. Det är en bok för reflektion, men den ger också handfast vägledning för den som känner oro över ett barns situation. Författarna skriver om hur viktigt det är att vi vuxna har modet att stå på barnets sida. Boken kan läsas fristående, men kompletteras också av radio- och teveprogram från UR.

"Skarpa lägen" inleds med ett kapitel om barns rätt. Så här definierar Ekelund och Dahllöf begreppet barnperspektiv:

Barnperspektiv är att i dialog möta barnet, lyssna på barnet och med empati och inlevelse försöka förstå barnets situation.

Barnperspektiv är att utifrån denna förståelse ta ansvar för att barnets behov tillgodoses.

Barnperspektiv är att vara medveten om sin egen maktposition som vuxen och se hur det påverkar barnet och barnets uttryckta önskemål.

Barnperspektiv är att väga samman barnets önskan med det man uppfattar som det bästa för barnet och verka för att det förverkligas.

Barnperspektiv är att förstå att barndomen har ett egenvärde. Barndomen är inte bara en förberedelse inför vuxenlivet och barn är inte sina föräldrars bihang.

Barnperspektiv är att förstå att med barnets stigande ålder och mognad följer en allt starkare rätt till inflytande.

Om barn

Janusz Korczak var författare och läkare. Under andra världskriget engagerade han sig så enormt i barns rättigheter att det till slut ledde till hans död. Korczsaks sätt att uttrycka sig vittnar om den tid han levde i, men är ändå ett för den tiden modernt sätt att se på att barn och vuxna inte är väsensskilda. Vi är alla människor som är fyllda av känslor av olika slag. 

Vi lägger märke till barnen när de är upphetsade av glädje eller sorg, närhelst de verkar annorlunda än vi, men vi förbiser de tillstånd när de i hög grad liknar oss, i allvaret, den tankfulla tystnaden, i djupa känslor, smärtsamma överraskningar, plågsamma misstankar och malande tvivel. Barn är barn, inte bara när de hoppar omkring på ett ben, utan också när de försöker förstå mysterierna i den fantastiska fabel som livet är.

Ur "Hur man älskar ett barn"

Andningspaus

Den här hösten har varit fullsmockad. Framförallt har den innehållit massor av skrivande,då vi båda håller på att skriva uppsats. Min handlar om makt och relationer i förskolans arbetslag, Mikaels har att göra med appar för barn. (Mer om dessa när de är färdigställda!)  Men allt detta skrivande, tänkande och analyserande har tyvärr medfört att bloggen har blivit lidande. Den pyttelilla tid som blivit över efter uppsatsskrivande, arbete och familjeliv har vi använt till att försöka återhämta oss och andas... Men snart nog kan vi förhoppningsvis både andas och blogga! Välkomna tillbaka då!

Uppstart och inskolning

Välkommen tillbaka till bloggen, som har haft lite sommaruppehåll med undantag för inlägget från Gotland i juni, då vi besökte det fina Almedalsbiblioteket. Nu känns semestern redan långt borta och det ska bli roligt att börja reflektera över barns kultur och deras vardag igen. Jag har redan arbetat en månad och verksamheten på förskolan är i full gång.

Augusti betyder ofta inskolning för oss som arbetar i förskolan. Det är varje gång en möjlighet att reflektera över de metoder vi använder. När jag har inskolning försöker jag ha alla mina känselspröt ute, ännu mer än vanligt. Att lyssna på barnets signaler är viktigast av allt. Men minst lika viktigt är lyhördheten gentemot föräldrarna.  Under inskolningsperioden bygger vi förtroenden. Ur vårdnadshavarnas synvinkel handlar det förstås ytterst om att de lämnar över ansvaret för det bästa de har till oss. Ett stort förtroende att förvalta!

Under åren har jag skolat in barn med hjälp av ett par olika metoder: Dels tredagars föräldraaktiv  inskolning, dels traditionell inskolning som kunde ta upp till ett par veckor. Där jag arbetar idag gör vi något lite mittemellan. Utgångspunkten är att föräldern är med ett par dagar innan man börjar med lämningar. Längden på lämningarna trappas sedan upp i olika takt beroende på barnets reaktion. Det är en mycket individuellt anpassad inskolning, där man som pedagog verkligen får möjlighet att följa det enskilda barnet.

Barnigt bibliotek

Vi vill inte bara skriva om barnkultur teoretiskt. Vi vill också uppleva kultur tillsammans med barn, och beskriva det och fundera kring det så gott vi kan utifrån vårt vuxna perspektiv.
    Häromdagen gjorde vi ett besök på Almedalsbiblioteket i Visby. Det är ett bibliotek som verkligen har ansträngt sig för att vara barntillvänt. Efter att man gått igenom foajén, så klev man rakt in i barndelen, vilken var mycket stor och hade en tilltalande miljö. Det fanns många ställen att dra sig undan för att läsa - små kojor, soffor, myshörnor, bord och stolar och även en hel trappa med plats att sitta. I tak och på väggar fanns fina ting att titta på och saker att tala kring. Böckerna var trevligt och tydligt exponerade och det kändes som att utbudet var stort, samtidigt som det var ljust och luftigt. De olika hyllorna var tydligt märkta med dess innehåll. Astrid Lindgren, Lennart Hellsing och Tove Jansson hade en egen del, där deras böcker fyllde varsin hylla.
     Vi hade med oss ett skolbarn i bokslukaråldern. Hen hittade snabbt ett antal böcker och försjönk i läsning i en av myshörnorna. Vi hade också med oss ett förskolebarn. Hen hittade också några böcker som vi läste tillsammans. Förskolebarnet var mer rörligt. Men det var okej. Miljön tillät det, även om biblioteket på ett anslag bad om man skulle hjälpa till att bibehålla ett lugn för alla besökares skull. Men det var inga problem. Lugnet förmedlades i miljön. Vuxenavdelningen såg jag knappt. Den låg längst in, längst bort.

Almedalsbiblioteket förmedlade tydligt att barn är viktiga. Och att barnlitteratur är viktigt. Bra där!